Fjärde gången? Femte gången?

I dag skulle jag jobba mitt andra introduktionspass och även gå en förflyttningsutbildning. Jag behövde kliva upp tidigt, mellan 5 och 5:30 i morse, men eftersom jag var riktigt trött i går så var det inga problem att komma i säng i vettig tid, och strax efter kl 22 låg jag under täcket.

Now… GISSA när jag somnade. Bara gissa.

Mhm, just det. Det gjorde jag inte. Kl 04:30 insåg jag att jag inte hade en chans att orka jobba och gå kurs en hel dag, när jag skulle ha passerat 24 timmars vaket tillstånd när arbetspasset börjar på morgonen. Det fanns inte på kartan. Dessutom blir jag klumpig när jag är extremt trött (kom ihåg att jag var sjukt trött hela kvällen i går redan och att vara vaken hela natten gör inte direkt något för att förbättra den situationen), och det vill jag inte vara när jag jobbar med människor på det här sättet. Jag kanske råkar riva någon eller tappa något de verkligen bryr sig om i golvet, eller vad vet jag. Så vid 04:30 fick jag skicka ett meddelande till planeraren och meddela att jag blivit oväntat magsjuk. Kul. Jag som suttit på intervjun och sagt att jag praktiskt taget aldrig blir sjuk. Men det var enklare att säga det än att förklara min märkliga insomnia.

Jag låg vaken tills klockan var över 6 i morse innan jag somnade. Kul…not. Och det märkliga är att även fast man varit dödstrött i 12-15 timmar innan man ens somnar, så sover man inte djupt när man drabbats av insomnia. I alla fall gör inte jag det. Nej, jag är istället hur lättväckt som helst under perioden det pågår, och i dag var inget undantag. Så när det kom en stor lastbil/skåpbil som skulle leverera möbler till det nyinflyttade paret bakom mig vid 10-tiden på förmiddagen, så blev jag väckt. Å andra sidan var det kanske inte så konstigt. Vägen till deras hus är en mindre väg som passerar utanför mitt sovrumsfönster (nå, det kanske är typ 8 meter emellan då), så han behövde svänga in från vägen framför mitt hus och på den vägen. Men det han gjorde var att först glida fram till den vägen och stå med bilen på tomgång ett bra tag, sedan gasen i botten och köra fram och vända i korsningen alldeles ovanför huset, sedan ner och ställa sig längs min häck på framsidan av huset. Han kliver ur bilen, högljutt pratandes skrikandes i mobilen, medan han undersökte vägen till fots och sedan gick fram till grannens hus. Där bankade han så mycket han orkade på ytterdörren, men ingen var hemma. Och jag menar BANKADE, det var hela knytnäven och inga knackningar.

Sedan återvände han till lastbilen och började böka fram och tillbaka för att försöka backa in den på den lilla vägen. Det var ett jäkla stökande, och det var närapå att jag blev förbaskad nog att gå ut och göra det åt honom. Man skulle kunna tro han aldrig hade backat med bilen någonsin förut. Och samtidigt som han håller på med det, så har han fönstret på förarsidan öppen och fortsätter skrika i mobilen. Till slut får han in bilen på den lilla vägen, men istället för att backa ända bak till infarten till huset bakom mig, så stannar han liksom längsmed mitt hus istället, flera meter ifrån deras infart. Han stänger av motorn och fortsätter skrika i mobilen, kliver ut och går tillbaka till grannhuset, dundrar på deras ytterdörr IGEN, som om han trodde de på magiskt sätt skulle dyka upp bara han slog tillräckligt hårt på deras dörr. Sen går han tillbaka till lastbilen igen, drar igång den på nytt, backar fyra-fem meter till bakåt, stänger motorn och börjar öppna dörrar och lastlämmar i bak. Även det lyckas han väsnas maximalt med, och det smäller och dunkar och dras grejer och jag vet inte allt. Då ger jag upp och kliver upp, för nu har jag blivit hungrig också, och att sova i det där oväsendet var ju bara att fetglömma.

Chauffören lastar ur tre paket till mina nya grannar. Ett jättestort, platt paket som jag gissar kan vara typ ett stort bord eller något, och det ställer han ståendes så att det blockerar hela deras trappa upp till ingångsdörren. Jag skänker en hastig tanke till den unga kvinnan med barnvagn som jag sett där borta, och hoppas på att hon inte kommer först hem och har barn och barnvagn med, för om det där paketet väger minsta lilla (och det gör det nog) så lär hon behöva hjälp för att ta sig in. Sedan lastar han ur två 90 cm breda resårmadrasser, som han helt sonika ställer på högkant(!?) någon meter in på deras infart bara. Ett strategiskt vindkast åt rätt håll, och båda skulle falla rakt ut på den lilla vägen han står parkerad på, och blockera för de övriga grannarna som bor längs den lilla stickvägen. Jag kan inte annat än skaka på huvudet när jag ser det, för jag har sällan varit med om en chaufför av den här typen av leveranser som är så fullständigt inkompetent som den här är.

Det dröjde ända till eftermiddagen innan jag lyckades få till ett par timmar till av sömn på soffan. Det var inte tillräckligt, men jag kände mig åtminstone inte döende av sömnbrist längre då. Bara sådär normalt jättetrött, men det kan jag leva med så länge jag inte behöver göra en massa saker.

Det är förresten lite lustigt hur människor kan säga saker som “jag vet precis hur det känns, jag sov inte en blund i natt och var tvungen att vara uppe och jobba/göra en massa saker hela dagen, och det var sååå jobbigt!”, om man berättar att man drabbats av insomnia. Men insomnia är helt annorlunda än att vara “normalt” sömnlös. Vanligt sömnlös kan jag också vara, det händer lite nu och då. Man vrider och vänder på sig och det går baske mig inte att somna. Det kryper i benen, det är för varmt, det är för kallt, du kliver upp en stund, du lägger dig igen, och så håller det på tills du äntligen somnar. Men insomnia fungerar inte så, inte för mig. Oftast när man är sömnlös, så beror det på att man inte är tillräckligt trött ännu (man kanske råkat ta en powernap under eftermiddagen som ställt till det t.ex), eller att man har mycket att fundera på eller att man oroar sig för något.

Min insomnia fungerar däremot så att jag kan vara vansinnigt trött när jag lägger mig, så där att jag gäspar så käkarna håller på att hoppa ur led och man är övertygad om att man kommer somna innan huvudet träffar kudden ens. Men så händer det inte. Du lägger dig skönt tillrätta, blundar, andas lugnt, och …ingenting händer. Du är exakt lika trött som du var 2 minuter innan du la dig, men det är som om din kapacitet för sömn helt enkelt försvunnit. Så jag ligger där, stilla, i mörkret, och andas. Ligger skönt, det är inte obehagligt, jag tänker inte på jobbiga saker, utan tvärt om. Jag skapar små mentala happy places för att hjärnan inte ska fastna i något, och allting är enligt skolboken för hur man ska hantera sådant. Men ingenting händer. Tills du sätter dig upp. Då börjar du gäspa så tårarna trillar igen och är så extremt trött att du är både yr och kräkfärdig. På riktigt, det räcker att SITTA UPP i sängen för att det ska återvända. Sedan lägger jag mig ner igen, fortfarande lika trött, men sömnen uteblir fortfarande. Du behöver desperat sova, men det är som om kroppen glömt bort hur man gör. Det är vidrigt.

Anyway, det blev i alla fall vare sig jobb eller kurs i dag, och ont om sömn även under dagen, tack vare idioter till chaufförer som inte vet vad de håller på med. Samtidigt fick jag mejl från ett nytt ställe som är intresserade av att eventuellt anställa mig, men de här bad inte ens att få boka en intervju, de ville bara ha kontaktinformationen till mina referenser, så där rakt upp och ner. Jag kommer tacka för intresset, men avböja, så fort jag hunnit sova lite mer. Och knappt en timme efter det mejlet så trillade nästa in, från intervjun jag var på i går, där jag nu blev erbjuden jobb. Phuuuuu…börjar bli lite mycket av det goda nu! Man brukar prata om att saker går från allt till inget, men jag går visst från inget till allt!

En del av mig undrar vad jag har gett mig in på och om jag kommer orka. Det ÄR mycket just nu, men som bästa M sa, så bestämmer jag ju själv hur mycket jag vill jobba. Problemet är bara att det här ser helt annorlunda ut än jag trodde det gjorde, jag kan inte själv plocka på mig dagar där jag kan, vill och behöver, utan jag blir faktiskt schemalagd. Det har varit en STOR överraskning, och självklart är det i grunden en positiv sådan. Det är bara det att jag ju inte kan förutse just nu exakt hur mycket jag orkar vid vilken tidpunkt, så min tanke var ju att jag skulle börja lite lätt på halvtid ungefär för att känna på bara, och sedan kunde jag plocka på extrapass här och där. Men nu får jag en hel månad i taget som det verkar + att alla ställen jag fått erbjudanden från säger att de vill ha mig minst halvtid och gärna heltid under semesteravvecklingen. Smickrande, absolut, men jag börjar känna lite att jag skulle behöva klona mig, samtidigt som jag känner att jag inte alls orkar med det här. Det är lite märkligt, det hela.

En bra grej mitt i allting är att inspirationen och kreativiteten börjat återvända. Lusten att skriva börjar vakna, lusten att filma för YouTube börjar vakna (upptäckte för övrigt att jag får nya views hela tiden på min kanal fastän jag inte lagt upp något sedan oktober, vilket var en överraskning), och jag har börjat designa igen. Jag blir inspirerad av bilder jag ser, och känner lust att skapa saker på ett sätt jag inte gjort på ett tag nu. Det är en ganska fantastisk känsla att återfå, och det får mig också att inse hur fruktansvärt djupt ner i det där svarta hålet jag var förra året. Jag försökte hitta tillbaka och hade även glimtar av det, men känslan är annorlunda nu. Så det är ju bra i alla fall. Men den här förbaskade insomnian hade jag kunnat vara utan. Det här är fjärde eller femte gången jag åker på det sedan början på augusti förra året. Väry annoying.

Nu ligger de svart-vita Örebrovantarna också på tork. De röd-vita är redan torra och redo för fotografering.

Jag önskar jag var lite mindre trött och kunde ägna lite ork åt att spåna på vad jag skulle vilja skriva och filma, men jag får lämna det därhän för i kväll. Det blir en semla och lite möss-stickning, sedan sängen. Det blir lagom. Middagen blev också enkel i dag, för av någon anledning var jag jättesugen på korv med bröd, haha. Enkelt och smidigt i alla fall.

Fyra korvar med bröd till middag i dag. Om jag var hungrig? Svar: Ja! 😛

Nä, semla, sticka och sova (hoppas jag). God natt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *