Fixarsöndag

I dag tog jag mig äntligen i kragen och pallrade mig in till stan. Jag hade en biblioteksbok som skulle in på studs (ny låntagare i kön, och jag vill så klart inte vara douchebag och inte lämna in i vettig tid), och jag behövde svänga förbi Panduro, som just den här helgen hade medlemshelg och 30% rabatt på en massa grejer. Passade kalasbra, eftersom Palatsets 15-åring fyller 16 på fredag, och jag ändå hade tänkt köpa lite akrylfärger och penslar. Tur i oturen att jag inte åkte tidigare i veckan, således.

I dag har det varit en sån där alldeles ljuvlig höstdag. Jag skulle förbi Carolina och lämna in boken först, och det råkade falla sig så att jag fick parkera alldeles bortom min gamla institution på universitet. Det blev rätt mycket nostalgipromenad där då, även om den inte var så lång. Bara genom Engelska parken, men ändå. Fast när jag pluggade hade de inte byggt den nya lekparken än, som ligger alldeles bakom Carolina, så det var ju lite mer livat där än jag var van vid. Men så var det ju dessutom söndag och fantastiskt väder, så det är klart alla småbarnsfamiljer passade på. 🙂

Carolina Rediviva – mitt favoritbibliotek i Uppsala. Överstebibliotekarien har jag för övrigt pluggat hos, och fastnat i Belgien med under ett vulkanutbrott. Galet trevlig människa. Både med och utan vulkanutbrott.
En liten del av Engelska parken (som egentligen heter Carolinaparken).
Bakom träden ligger Carolina-biblioteket, och man kan nästan skymta lekparken på höger sida under träden, alldeles innan man kommer fram.
Den här statyn fanns inte heller där när jag pluggade på Humanistiskt centrum, utan jag tror den kom dit 2015. Den ingår i ett konststråk som kommunen skapat, som är drygt 2km långt. Man kanske skulle ta den promenaden någon gång? I alla fall, ‘Child carrying wings’ heter den här.
Vy nerför Carolinabacken, mot centrum. Hösten har definitivt anlänt. 🙂

Jag försökte hejda mig själv lite och faktiskt njuta av den korta promenaden, och ta några foton, men kände mig lite stressad och på språng av någon anledning. Men lite lugnare steg blev det i alla fall, och ett par foton. 🙂 Sedan blev det att åka vidare till Gränbystaden, och Jula först och främst. I morse kom jag nämligen på en grej som 15-åringen verkligen behöver: en kylplatta till laptopen, som envisas med att gå varm hela tiden. Så jag kollade Julas hemsida (bland annat), och hittade en som var nersatt till 99,90, vilket var halva priset, och där de hade en kvar bara. Perfekt! En födelsedagspresent till, och till ett rimligt pris. Men när jag kom dit och började leta efter den, så var det stört omöjligt att hitta den.

Till sist fick jag be om hjälp, och tjejen kunde konstatera samma sak som jag – den var puts väck. Det fanns inte ens en hylletikett längre. Däremot fanns det en annan sorts kylplatta, som var snarlika, men kostade 199:- (som jag tror var halva priset också, den var i alla fall nersatt pris på). Bummer, tänkte jag, då blev det ingen sån. Men då frågade tjejen som jobbade där om jag kunde tänka mig den istället, för samma pris som den andra (som antagligen fått fötter, och där hylletiketten för länge sedan tagits bort, men att någon glömt plocka bort den ur sortimentslistan). Jomenvisst, klart jag kan tänka mig att köpa en dyrare produkt för samma pris som den jag först tittade på! 😛 Den var dessutom väldigt snarlika och hade precis samma fläktgrej som den andra, vilket var det jag var ute efter. Så nu hoppas jag att den ska fungera bra.

Efter att den biten var avklarad, så blev det till att styra kosan mot själva köpcentret Gränby C. Och jisses, vad mycket folk det var där! HAR inte folk nåt hem?? Jag trodde ju det skulle vara toklugnt eftersom det är söndag, men ack, som jag bedrog mig. Det var tydligen stor shoppingdag där i dag. Eller så är det det varje söndag, vad vet jag. Det är sjukt sällan jag är ut i människobyn på det där sättet.

Nåväl, jag letade rätt på Panduro och fick köpt det jag skulle där, och sedan traskade jag vidare till Ohlsson’s Tyger, och köpte lite svart och vitt bomullstyg, som jag ska sy en grej av. Sen hade jag en halv tanke på att handla lite mat och så också där, och få det ur vägen, men jag var helt slut redan av alla människor, och ville mest bara åka hem (det märks att man varit lite i ledsen-mode de senaste dagarna, jag har ingen social stamina alls då). Så jag beslöt att jag hade förtjänat den största pumpkin spice latten som Starbucks kunde skaka fram, för att njuta av i bilen på vägen hem. Så jag stövlade iväg dit och köpte en sån, och knatade sedan ut i bilen för att åka hem. Samtidigt som jag konstaterade att jag började bli lite kissnödig. Men att gå tillbaka in? Aldrig i livet. Så jag sparkade igång gamla Bettan och rullade iväg hemåt, sippandes på min pumpkin spice latte och med 40 minuters bilresa hem.

Välförtjänad!

Behöver jag säga att jag typ hade pumpkin spice latte på väg ut ur tårkanalerna innan jag var hemma? 😛 Herre min skapare, det där var inte min brightaste idé. Men det blev i alla fall inte blött i bilen (mer än det jag råkade skvalpa ur muggen precis när jag satte mig in bilen, men det räknas inte).

Det enda tråkiga var att nu när jag nästan aldrig dricker kaffe längre (förr drack jag minst en liter kaffe här hemma varje dag, numera kokar jag knappt kaffe ens en gång i månaden), så smakade ju inte min efterlängtade pumpkin spice latte som den gjorde förr. Mina smaklökar har förändrats, och den kändes nästan lite besk nu. Så jag vet inte, men det kan nog vara så att jag i år, för första gången sedan pumpkin spice latte först började säljas i Sverige, inte köper mer än en enda sådan…

Däremot fick jag en annan bright idé i bilen på vägen hem. 15-åringen älskar ju kanelbullar, och fyller ju så lägligt år på kanelbullens dag. Men samma 15-åring älskar också pumpkin spice everything, precis som jag, och jag har i flera år tänkt att jag skulle bara pumpkin spice-bullar på samma sätt som kanelbullar – och nu i år tror jag baske mig jag ska göra slag i saken. Fast baka vanliga kanelbullar också, så klart. Och så blir det ju regnbågstårta, vilken jag är grymt nyfiken på om jag får till som jag tänkt mig.

Annars sitter jag just nu med hårfärg i hela huvet, och tänkte fortsätta piffa upp mig lite. Nå, att färga håret gör jag en gång i månaden och har gjort sedan jag var 15, men på sistone har jag liksom dragit ut på det där lite, och det har blivit både 6-7 och nästan 8 veckor ibland innan jag tagit mig för med att färga utväxten igen. Det lustiga (nåja) är att jag nu ser tydligt att jag blir ljusare i håret, även om det inte är så värst många vita strån ännu. Men det är som om allt hår blir ljusbrunt där under, och så är det några vita strån här och där, som gör att det ser jätteljust ut, i synnerhet jämfört med den mörka rödsvarta färg jag färgar med. Jag fick till och med en konstig fläck snett ovanför ena tinningen som blev jätteljus, och där luggen liksom inte täckte riktigt, och när jag sätter upp håret i en tofs (vilket jag gör jämt), så såg det ut som om jag var skallig just där. 😛 Sjukt märklig effekt, och jag skulle så klart ha försökt ta kort på den innan jag slängde in all färg. Men jaja, jag kanske kommer ihåg det nästa gång, om en månad, så kan ni få se.

Jag har förresten fått för mig att jag ska spara ut luggen. Igen. Jag har ALLTID haft lugg, men den har också ALLTID levt sitt eget liv eftersom jag har en virvel precis i hårfästet på höger sida. Så alla foton där jag har en tjusig lugg är ögonblicksfoton. Så fort jag hade andats in mer än tre gånger så var den på villovägar igen, och delade sig. Så alla icke-planerade foton på mig, där kan man se det. Och nu och då genom åren så har jag tänkt att jag bara skulle låta den växa ut, men jag har aldrig tagit mig längre än ett par månader in i det projektet, sen har jag gett upp. För man ser ju fasen inte klok ut! Men nu har jag återigen kommit i en sån där det-är-bara-att-gilla-läget-fas, där jag försöker acceptera att den där virveln alltid kommer ställa till det för min lugg, men att den antagligen skulle kunna bidra till en tjusig sidbena och mer volym i främre delen av peruken. Så nu kör vi igen. Fast den här gången ska jag lägga lite mer möda på att få den där utväxten att vara hanterbar. Typ beväpna mig med hårnålar och min iCurl, och så utnyttja att vi är på väg in i möss-säsongen (det räddade mig från att gå från vettet från förra hösten till våren i år, när jag sparade ut allt jag rakade bort förra sommaren). Projekt No More Bangs är nu i rullning! Och jag satsar friskt på att i alla fall ta mig till årsskiftetjul … första advent innan jag ger upp.

Nåväl, det är söndag kväll, och jag har en video jag behöver redigera så att jag kan rendera den under natten. Jag hoppas kommande vecka blir mycket gladare än den gångna, att jag får massor gjort, och att jag får till både bullar och tårta som jag tänkt det innan nästa helg. Och att jag lyckas köra Vlogtober varje dag under oktober, med start nu på tisdag… Håll gärna en tumme för det. 🙂

Snart dags! Det här är introbilden till alla mina Vlogtober-videos, så den kommer ni hinna se några gånger… 😛

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *