Fionnula

“Om du kunde vara någon annan än den du är, vem skulle du vilja vara då?”

Har du någonsin fått den frågan, eller funderat i de banorna? Jag har, båda delar. Och jag har egentligen två svar på den frågan, beroende på hur mycket jag har att göra:

  1. Om jag skulle vara någon annan än mig själv, så skulle jag vilja vara någon som är ledig i morgon.
  2. Fionnula Flanagan.

Låt oss börja från början. Jag upptäckte Fionnula Flanagan under början av 1980-talet, när serien ‘Macahan’ (originaltiteln var ‘How the west was won’ dock) började sändas på norsk tv. Minns ni den? Alla ungflickor var kära i Luke (fast jag tyckte faktiskt hans lillebror Josh var rätt söt också), och Zeb Macahan var den stentuffa snubben som skyddade familjen. Men så blev föräldrarna dödade (har jag för mig), och då kom deras faster Molly Culhane för att ta hand om dem. Och Molly spelades alltså av Fionnula Flanagan.

Fionnula i rollen som Molly.

Nog för att kvinnan är snygg så det räcker och blir över, men för mig var det två saker som gjorde att jag tyckte hon var så häftig. Dels det eldröda håret, och dels hennes namn (hon är för övrigt ursprungligen döpt till Fionnghuala Manon Flanagan).

Förvisso har jag själv, eller hade i alla fall på den tiden (jag har färgat mitt hår sedan jag var 15, så nu vet jag inte längre) kopparfärgat hår om solen sken på det. Men när solen inte sken på det, så var det mest bara tråkigt mörkbrunt. Det var inte ens svart längre, som det var när jag föddes. Hade jag fått önska, så hade jag önskat mig Fionnulas häftiga röda hår.

Men allra mest är det namnet. Fionnula Flanagan. Smaka på det, alltså. Jag tycker det är SÅ häftigt! Det är det absolut coolaste namnet jag vet om.

Nå, Fionnula har inte bara en häftig hårfärg – eller hade, ska jag väl säga, numera är hon helt vithårig istället, OCH DET KOMMER JAG OCKSÅ BLI!! Wohoo! – och ett häftigt namn – jag överväger seriöst att lägga till namnet Fionnula till mina förnamn – hon är även en rätt häftig dam annars också. Hon har jobbat i filmbranschen sedan 1965 och gör det fortfarande, exempelvis. Det är ingen dålig tidslinje att hålla liv i en karriär. Och hon har gjort allt från ‘Macahan’ till ‘Star Trek’ under den tiden. Fast min favorit, utan att jag har sett allt hon har gjort (jag har nog inte ens sett en fjärdedel, misstänker jag), är ‘Macahan’ och hennes roll i ‘Divine secrets of the Ya-Ya sisterhood’. Fast den sistnämnda kan eventuellt bero lite på att jag alltid har önskat att jag hade ett sånt där sisterhood, jag med.

Trailer för ‘Macahan’.
En av mina favoritscener ur Ya-Ya-flickorna (3min).

Fionnula har ett sätt att vara både i sina roller och i sina intervjuer som jag verkligen gillar. Hon känns stabil och självsäker utan att vara dryg och pompös. Hon känns liksom självklar på något sätt. Och det är något jag alltid har önskat mig också. Att jag skulle vara en sån människa som har den utstrålningen. Jag vet inte riktigt hur man gör det, och jag får nog fila vidare på det, men skam den som ger sig! 😀

En kort intervju (5min 20 sek) med Fionnula.

Medan ni tittar på intervjun, så ska jag nog gå och leta rätt på dvd-boxen med ‘Macahan’-serien, som jag köpte hem här om året… 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *