Fint väder ute att vara inne i

I dag har det verkligen varit fint väder ute att vara inne i, och jag har också tagit tillvara det. Först genom att lyxa till det med att inte kliva upp förrän klockan var kvart i tolv på dagen. Innan har jag liksom haft som mål att försöka kliva upp runt 10, eller när jag har sovit ca 8 timmar (jag lägger mig oftast runt kl 2), men i går tänkte jag om. En annan bloggare jag läser skrev nämligen att hon just nu går och lägger sig vid 2 och kliver upp först runt 12, och det fick mig att hajja till lite. För hon är några år äldre än mig, och jag har liksom tänkt att det är väl ändå rätt bra att fortfarande behöva 8 timmars sömn i stöten vid min ålder, eftersom de flesta andra verkar sova allt mindre när de kommer till min ålder och äldre. Jag vet inte riktigt var jag har fått det från… Kanske från de av mina vänner som gärna fortfarande skryter om hur mycket de jobbar och hur lite de sover, kombinerat med vetskapen om att man ju faktiskt sover allt mindre ju äldre man blir.

Hur som helst, i går var jag grymt trött hela kvällen, och när jag äntligen pallrade mig i säng, så tänkte jag att jag minsann skulle tillåta mig att sova eller åtminstone ligga kvar i sängen till 12 i dag, om jag kände för det. Så fick det bli. Jag vaknade dock efter ganska precis 8 timmar, som vanligt, men istället för att tänka att jag hade sovit klart, så klev jag upp och gick på toa, och återvände sedan till sängen. Och somnade om i stort sett på en gång. Sedan klev jag inte upp förrän kvart i tolv, som sagt. Ljuvligt! Så kanske ska jag inte ta fasta på att 8 timmars sömn är vad jag ska sova varje natt, utan hellre tänka att jag ska försöka sova 10 timmar? Jag behöver det högst sannolikt för jämnan, när jag tänker efter, för ett av de största problemen jag har är ju just att jag är konstant trött och har varit det i typ 28 år. På riktigt.

Att sova ut var en utopi långt innan jag fick barn själv (jag hade bonusbarn dock, men i skolålder), för min dåvarande sambo, sedermera min första make, var fullständigt oförmögen att låta mig få sova ut – någonsin. Sa jag åt honom att jag ville ha sovmorgon nästa dag och att han var fullständigt förbjuden att väcka mig, så kunde man slå sig i backen på att han väckte mig vid 7 lik förbannat. Han kunde inte förstå att jag inte hade sovit klart då, trots att jag oftast somnade flera timmar efter honom (han däckade oftast runt 21 på kvällen, medan jag alltid mått dåligt om jag tvingats lägga mig så tidigt). Det gick liksom inte, han var så fruktansvärt sällskapssjuk jämt så det fanns inte. Han följde till och med efter mig in på toa…(!). Sedan kom det barn, samtidigt som jag jobbade som ett skållat troll, och så har det liksom fortsatt. Och bara blivit värre och värre på senare år, eftersom jag jobbat ännu mer för att bli av med de där förbannade skulderna exmake nr 2 drog på mig. Så jag har liksom varit trött i snart 30 år här nu.

Tröttheten är också en väldigt stor faktor i mitt sockerintag, för är du trött vill hjärnan ha extra socker för att fungera. När man sedan har svårt att omsätta socker ordentligt, så blir det ju som det blir med vikten också. Det blir liksom en kedjereaktion av småsaker som hänger ihop, och som ackumuleras så att man bara blir ännu tröttare. Det sorgliga faktumet är att det är så sällan jag vaknar utvilad att jag oftast gör en post på Facebook om det, eftersom det är så omvälvande när det väl händer. Än så länge händer det inte ens en gång per år, utan mer sällan. Men om jag slutade gå runt och tro att 8 timmar per natt är vad jag “ska” sova, så kanske det händer oftare? Kanske är det inte riktigt sant som sägs, att man inte kan “sova ikapp”, för om man inte sovit som folk på nästan 30 år, så kanske man behöver sova ikapp ändå. Fast istället för att sova allt i ett svep, så ökar man sovtiden till 10 timmar istället för 8? Jag vet inte, men lite i de banorna har jag funderat i dag.

En sak som tidigare hindrat mig från att sova mer än 8 timmar, är att jag tycker jag får så lite dag kvar att göra allt jag behöver göra på. Och visst blir det mindre tid, men om dagen i dag kan vara ett tänkbart mått på vad som händer om jag sover ett par timmar till, så behöver jag då sannerligen inte oroa mig för den saken. För i dag har jag varit mycket mindre trött än jag brukar (även om jag inte kände mig helt utvilad ändå), och jag har fått gjort massor.

Jag bestämde mig för att i dag skulle jag unna mig en sydag, exempelvis, och ta tag i Joni-klänningen från Tilly and the buttons som jag så länge velat sy (typ 3 år), och som jag haft tyg hemma till sedan 1½ månad tillbaka. Jag har bara dragit mig så förbaskat för att kalkera mönstret och klippa ut det, för det är det värsta jag vet. Men i dag fick jag det gjort, och jag har skurit ut tygdelarna, och sytt klänningen i stort sett helt färdig. Det enda som kvarstår är att fålla ärmarna och fållen nertill, så är den helt färdig. Och jag ÄLSKAR den! Gudomligt skön, sitter bra och snyggt, och blev precis som jag ville ha den. Om jag planerar att sy fler? Oh yes, jag har redan börjat titta på tyger, dessutom. 😛

Joni-klänning på gång. Det är för övrigt samma klänning som på omslaget på boken ni ser där.
Klänningen finns med tre olika modell på ärm, jag har gjort den här. Jag har dock gjort min 5 cm längre än den här modellen, så att den hamnar precis under knät på mig. Jag föredrar den längden.
Min klänning. Dåligt ljus och grynig bild, och ser inte så mycket ut för världen när den hänger sådär, men jag ska försöka få till bättre bilder i morgon eller senare i veckan.

I övrigt har dagen försvunnit i lite städning och röjning, tvätt, rädda växter från att knäckas i blåsten (förbannade vind!), rädda soptunnan från att blåsa iväg, tre gånger få laga kortänden på nätet över jordgubbar och morötter efter att fiberduken blåst sönder till småsmulor (jag fick till sist ta markisväv och sätta upp där istället), göra klart ett adventskalenderpaket till min syster, handla, göra två miljarder varma mackor, göra en jordgubbs- och rabarberpaj, handtvätta broderade dukar som inte tål tvättmaskin osv osv. Det har varit en dag med mycket att göra, utan att jag känt mig stressad. Riktigt skönt. Och jag känner mig SÅ nöjd med att äntligen ha fått sytt klänningen!

Jordgubbs- och rabarberpaj to be.
Rykande het paj, direkt ur ugnen. Kände mig lite som farmor Anka när jag ställde den på bänken för att kallna. 😛

I morgon blir det mer sydag, då ska jag fålla det sista på klänningen, sedan ska det sys lite mer underkläder och kanske lite annat också. Och så är det nog dags jag börjar planera för vad jag ska fylla garderoben med inför hösten. Jag behöver bland annat tunna tröjor att ha under mina stickade tröjor, för de jag har är så sköra nu att det börjat gå hål i tyget här och var. Fast de har hållit rätt bra ändå, med tanke på att det var billiga tröjor från Stadium som jag köpte för typ 3-4 år sedan, och som jag har bott i i stort sett dagligen undantaget somrarna. Sen behöver jag sy lite nya byxor, åtminstone två par, och jag behöver fler tights. Och så behöver jag hitta en bh jag verkligen gillar, så att jag kan sy upp några såna.

Uj, vad klockan går! Nästan tjugo över två redan, så jag ska pallra mig i säng och få mig lite skönhetssömn. Håll gärna en tumme att vi slipper den förbaskade blåsten i morgon! Yr säger att vi ska göra det, och jag hoppas verkligen det stämmer. Mina tomater är halvdöda nu, de har blåst sönder och samman där ute, och får de inte återhämta sig lite nu, så är det nog kört för dem.

2 kommentarer

    1. Author

      Den var inte alls dum! Det är första gången jag kombinerar rabarber och jordgubbar, men det är då verkligen inte den sista! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *