En sån där dag

Det blev en sån där måndag som man mest bara vill glömma. Slocknade på soffan runt midnatt i går kväll och sov ca 4½ timme innan jag vaknade. Var fortfarande trött och inte tillräckligt vaken för att orka gå upp till min säng, så jag låg kvar. När klockan var 06:30 stod det klart att det inte skulle bli någon mer sömn just då, så jag bestämde mig för att bara gilla läget, äta lite frukost, och istället stödvila lite senare under dagen, när jag blev trött igen. Solen sken så trevligt in genom fönstren, och värmde faktiskt ganska ordentligt i dag. Löften om vår minsann!

Fastnade sedan i samtal med syrran på Skype, om allt och inget egentligen, men det gjorde att jag höll mig vaken till 11:30 innan jag la mig ner för att ta en tupplur. Somnade ganska snabbt, var jättetrött då, och sov till strax före kl 14. Allt som allt fortfarande ett sömnunderskott totalt, och det jag hade sovit var inte sammanhängande. Att det inte skulle bli några stordåd i dag har det inte varit någon tvekan om. Men jag tänkte ändå att jag skulle mejla ang. att 16-åringen vill flytta hit i sommar, för att undersöka möjligheten att få byta skola från det introduktionsprogram han går just nu i Bålsta, till samma lika i Uppsala. Men tjena.

Rektor på skolan jag mejlade hade vidarebefordrat till en annan rektor på en annan skola, som kom med något blahajsvar om att jag skulle kontakta någon särskild instans i vår hemkommun (grannkommun till Uppsala, där just den typen av utbildning inte finns) som av sin egen presentation på kommunens sida verkar vara någon sorts Klapp&Klang för ungdomar som INTE VILL plugga och jag vet inte allt. Mejlade tillbaka och påpekade detta, och fick förtydligandet att vår hemkommun då ska ta ställning om ungdomen ska få detta, och ifall de vill betala för det till Uppsala kommun. Alltså, på riktigt? Det skulle i praktiken innebära en ny utredning för 16-åringen, och VILKEN kommun gör en sån på en kvart, så att den är klar på bara några veckor? Idioti. Och så att min kommun ska vara med i det där…näe. De idioterna tar jag inte i med tång igen, med mindre det gäller livet.

Sedan frågade jag vart jag skulle vända mig ifall vi skulle bo i Uppsala kommun när terminen börjar, och fick då en länk till gymnasieantagningen för att söka till nationellt program. SUCK. Han har ett pågående introduktionsprogram för att läsa in de betyg som saknas från 9:an, han ska inte söka nationellt program. GAH, vad trött jag blir på tjänstemän som fasen inte kan läsa innantill! Jag gav upp efter det, och ska klura vidare på hur vi skulle kunna lösa det hela framöver.

Sedan är det dags för räkningar igen den här veckan, något som alltid är lika festligt för oss. Och eftersom vi har sjukt mycket extra räkningar just nu, så är den mentala härdsmältan ständigt närvarande. Det är inte ens en tröst att jag ska gå introduktionspass på onsdag och fredag den här veckan, utan det känns mest bara jobbigt att behöva jobba inom sjukvårdens motsvarighet till McDonald’s (det vill säga som outbildat vårdbiträde, vilket är det absolut lägsta som finns inom vården) eftersom jag inte har några andra alternativ, och just nu, i dag, ser jag inte alls fram emot det. Och så har jag känt mig ofantligt hatisk gentemot exet, min kommun (se ovan) och hela det här förbannade landet i dag. Jag känner mig låst och fångad, och jag är så fruktansvärt trött på att vara det.

I natt satsar jag på en riktigt god natts sömn i min säng, och att vakna pigg och utvilad i morgon. Jag hoppas få besked från två ställen till som jag varit på intervju på, och hoppas få besked från röntgenavdelningen om jag får komma på intervju dit. Det tror jag i och för sig inte, men ändå. De hade sista ansökningsdag i går, så de börjar nog gå igenom sina ansökningar nu. Och kanske får jag även besked från Trafikverket den här veckan, om att jag gått vidare? Vem vet. Just nu känner jag mig oerhört benägen att tacka ja till att jobba där. Hygglig inkomst snabbt, kan fortsätta beta av på skulderna, och kanske kan jag snabbare få till den där husbussen jag vill köpa då? Det vore ju en bra grej, helt klart. Den tanken är i alla fall kvällens ljuspunkt. För jag vill fortfarande ha min husbuss och resa runt i, det är vad jag längtar allra mest efter. Helst vill jag inte ha någon fast adress alls, som när jag bodde i Spanien. Den gatan jag bodde på då har fortfarande inte fått ett namn, såg jag i höstas när jag kollade Google maps. 20 år senare, och fortfarande ingen adress. Underbart! Jag vill inte ha någon adress som okända kan hitta mig på, och jag är inte intresserad av att få någon annan papperspost än det jag själv beställer hem. Och det skulle jag kunna ha bara poste restante eller nåt på.

Det blev hämtpizza i kväll i alla fall. Och hvite kakemenn doppade i Nutella, ’cause that’s how I roll när jag är trött, tydligen. Jag är jättetrött. Men jag ska ändå titta på något avsnitt till på ‘Soft White Underbelly‘ på YouTube. Det borde du med göra. Det ger perspektiv, i synnerhet när man har dagar som det jag har i dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *