En borttappad dag

I dag blev mest bara en borttappad dag. Jag blev väckt tidigt av telefonen, av ett samtal det inte ens var aktuellt att svara på. Förbannade scambolag som ringer och väcker en tidigt på morgonen – morr. Försökte somna om efteråt, men gav till slut upp. Det gick bara inte, kanske för att jag hade en jätteknepig dröm precis när jag blev väckt som jag sedan inte riktigt fick fatt i vad den handlade om. Jag har bara en vag känsla av att Tom Cruise på något sätt var involverad och att jag var irriterad över att den där förb….. äckelsnubben skulle vara med på vad det nu var jag skulle göra. Kanske lika bra att jag inte kommer ihåg.

När jag väl hade pallrat mig upp spenderade jag ett antal timmar på att försöka motivera mig själv att göra något vettigt, om inte annat gå ut och powerwalka lite, men icke. Till sist, vid 14:30-tiden, fick jag ge upp och inse att min kropp helt enkelt krävde mer sömn. Lite konstigt faktiskt, för jag hade ju sovit 6½ timme när jag blev väckt i morse, vilket jag normalt fungerar utmärkt på, även om jag kan vara lite trött en sådan dag. Men i dag var det tydligen inte alls tillräckligt, utan jag fick tippa omkull i soffan och stödvila. Och stödvila gjorde jag. I typ 3 timmar… Helt galet. SÅ trött borde jag liksom inte ha varit, but there you go.

Det blev inte så mycket mer upphetsande än det. Dagen var redan borta, jag hade inte gjort något vettigt alls, och det var hög tid att ta tag i matfrågan. Det slutade med att vi som vanligt hämtade mat. Det är ett förbannat gissel när vi helst vill äta olika saker, och det slutar med att min ork tar slut och det blir hämtmat. Fast å andra sidan är ju matlagningen det första som får stryka på foten när jag har mindre ork än vanligt, vilket jag uppenbarligen hade i dag.

Innan vi skulle hämtade maten passade jag på att skynda mig att samla ihop alla soppåsar som skulle ut i tunnan, så att jag kunde rulla ut den till vägen. Iförd bara tights, en tunn tröja och en tunn ylletröja ovanpå det, och tofflor, så tyckte jag det var ganska varmt, även om det blåste lite. Jag meddelade 24-åringen det innan vi skulle hämta maten, och sa att han inte behövde ytterjacka. Men han tvärvände på trappan och gick in och hämtade rocken ändå när vi skulle åka, och upplyste mig om att det var faktiskt KALLT. Hm. Och när vi kom ner på garagebacken, så var rutorna på bilen täckta av is. Så okej, kanske inte jättevarmt ändå, när allt kom omkring. Så jag vet inte jag, jag kanske har en släng av feber eller nåt i dag, eftersom jag tyckte det var varmt ute och eftersom jag behövt sova så mycket? Samtidigt känner jag mig inte sjuk alls, bara lite…loj, liksom. Konstigt.

Jaja, det blev i alla fall inte så mycket gjort den här dagen, det blev mest bara sömn. Och kanske behöver jag fortfarande lite extra av den varan efter de senaste två veckorna. Det är väl inte orimligt. Jag har i alla fall bestämt mig för att bara gilla läget och inte haka upp mig på ännu en borttappad dag. Det är vad det är, nya tag i morgon. Så i kväll har det varit lite film och stickning igen – jag försöker ta mig igenom A Wolf on Wall Street, antagligen som den sista människan i världen. Men så är jag inte så förtjust i Leonardo di Caprio heller, och det är väl mest därför jag inte sett den tidigare. Och så är den ju dessutom nästan 3 timmar lång, vilket är minst 2½ timme mer Leonardo di Caprio på en gång än jag normalt känner att jag mäktar med. 😛 Men nu har jag tagit mig igenom drygt två timmar av den, med hjälp av lite vantstickning och pauser för att dra igång diskmaskinen och att lägga en ansiktsmask, så nu är jag nog redo för slutet av filmen och vante nr 2.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *