En (bild-)lördag i återhämtningens namn

Lördag och vilodag. SOM jag behövde att få sova ut! Åtta ljuvliga timmar samlade jag på mig innan jag vaknade, och det var alldeles, alldeles underbart. 😀

Nå, det är en sanning med en liten aning modifikation, det ska medges. Jag vaknade faktiskt en sväng vid 03:30-tiden och hostade upp en massa slem helt apropå ingenting, men jag somnade om tämligen omedelbums efteråt. Och det fascinerande är att det är liksom det enda som har hänt med den här förkylningsgrejen. När jag vaknade mådde jag i stort sett som i går, med en väldigt, väldigt lätt snuva (så lätt att jag inte på något vis kan kalla mig snorig ens) och den där sträva känslan i längst bak i halsen och överst i luftvägarna. Inte ont, alltså, bara en sträv känsla.

Den där känslan la sig lite också efter att jag hade klivit upp, och eftersom det var ett ljuvligt höstväder i dag och jag annars kände mig ok, om än lite sliten efter den gångna veckan, så beslöt jag att jag hade förtjänat att ta en promenad i solen. Det är något jag inte gjort på aldrig så länge nu, så abstinensen var stor. Sagt och gjort, det blev en promenad, och jag slog till på en sväng i skogen för att kolla hur det ser ut där nu. Har inte varit upp i elljusspåret sen förra hösten, tror jag, för jag blev så besviken på hur hårt de hade röjt där uppe. Det kändes som att de tänkte ta bort all skog helt och hållet. Men i dag kunde jag i alla fall konstatera att de inte har röjt mer än de hade då, förutom själva elljusspåret, som på sina håll innan bara var en smal, mer eller mindre övervuxen stig, och som nu rensats, breddats och där de fyllt på massor.

Vi pausar lite där, och kör en bildkavalkad, va? 🙂

Det var fantastiskt skönt att komma ut i skogen, och jag önskade att jag hade kunnat springa också i dag. Ser ni mina ögon förresten? Jag lärde mig något nytt om dem i dag, som jag skrivit om i min andra blogg. Det inlägget hittar du HÄR.
Det är en sådan skön känsla att se skogsvägen försvinna in bland träden på det här sättet, och veta att man ska den vägen… ❤
Ljushuvud! 😛
Hittade en kompis också… Ser ni honom?
Det var en liten huggorm som låg och solade, och tur var väl det, för det gjorde honom slö. Det var nog därför han inte bet mig när jag nästan klev på honom. Jag satte ner foten bara 5 cm från hans huvud, medan jag tittade upp i luften på ett träd jag ville fotografera, och hade han inte ryckt till då, så hade jag kanske inte sett honom alls. Ja, om han inte hade bitit mig då, förstås.
Det var det här trädet jag tittade på och som jag planerade att fotografera när jag nästan klev på ormen. Visst är det lite häftigt? Ser ni hur hösten liksom börjar i toppen och smyger sig neråt, medan det i nedre delen av kronan fortfarande är klargröna löv? Tyckte det var lite annorlunda.
Det finns i alla fall vissa bitar kvar med riktig skogskänsla… 🙂
Här var det bara en smal stig innan, med gräs och jox som växte i allt från knähöjd till midjehöjd, och som bitvis sträckte sig in över stigen. Nu hade de rensat upp, breddat stigen, och haft på barkbitar.
Den där barken hade de lagt på runt hela slingan, och även om det säkert är miljövänligt och bra, så måste jag säga att det inte var särskilt trevligt att gå på, och lär inte vara särskilt kul att springa på heller. Det kändes lite som att gå i rullgrus trots att det inte var ett supertjockt lager de lagt på. Men jaja, det blir säkert bra efter vintern, när det fått ligga ett tag.

Det blev en 4,7 km lång promenad i ganska lugn takt, så det var inte så långt, men det var välbehövligt både för själ och hjärta. Och jag tror stenhårt på att sånt är bra även när man inte känner sig riktigt kry. Om man orkar promenera en stund och det är fint väder, så tror jag stenhårt på att det är mycket bättre än att lägga sig inomhus och bara vara sjuk. Man ska så klart inte ta i så att man blir jättekass efteråt, det ska hela tiden vara på en bekväm nivå, så att man mår bra under tiden också. Och det var precis vad jag gjorde i dag. Men efter att jag kom hem så kastade sig en alldeles ofantlig trötthet över mig, och jag hann bara peta i mig lite mat snabbt som ögat innan jag tvärslocknade på soffan. Där sov jag sedan i nästan tre timmar, och fick faktiskt kämpa lite för att orka vakna, så att jag kunde börja förbereda för middag. Så visst är kroppen sliten, inte tu tal om annat!

När jag vaknade efter min tupplur på soffan, så kändes halsen återigen sträv på samma sätt som i morse och i går. Det vill inte riktigt släppa, men det blir inte heller värre. Kroppen jobbar på för att mota Olle i grind här, och jag jobbar på för att ge den bästa möjliga förutsättningar. Och är det något jag lärt mig, så är det att näring är superviktigt när kroppen behöver laga sig själv. Så förr övade jag alltid på att äta när jag var sjuk, fastän jag inte hade hade någon aptit eller var sugen på något, och i dag har det blivit en reflex – jag blir liksom automatiskt hungrigare än normalt när jag är krasslig numera. Jag tror faktiskt det är en av de största orsakerna till att jag dels inte blir sjuk särskilt ofta, och dels att när det väl händer, så får jag det väldigt mycket lindrigare än alla andra, och det går över mycket snabbare. För jag tror inte jag har bättre immunförsvar än någon annan, det vore ologiskt. Nej, det måste vara näringen som gör det.

I dag blev det stora mängder pastasallad till middag, och jag lyxade faktiskt till det med mörk choklad, clementin (C-vitaminer är bra!) och ett glas rött vin (antioxidanter är också bra!). Sen har jag njutit av att bara sticka på en vante och titta på film. 🙂

Jag var ut en snabb sväng innan matlagningen och tog den här bilden på Palatset, som nu iklätt sig sin vackraste höstklänning.
Suddig bild, men framför den röda vildvinen står alltså mina tomatplantor, som jag slutat vattna för länge sedan och som jag inte på något villkors vis kan kalla något annat än döda, och ÄNDÅ producerar de fortfarande nya tomater! Alltså, kolla! Det är ju massor av tomater på plantorna! Galet.
Pastasallad. Och jag vet att det inte syns så bra på bilden, men det är faktiskt massor av grönsaker där också. 😛
Jag lyxade till det med ett glas rött vin också, och de här miniflaskorna var perfekt storlek för mig! Hädanefter ska jag enbart köpa såna. 🙂
Lördagsgodis. Mörk choklad (70 %) och en clementin.
Och så lite vantstickning på det, så är lördagskvällen perfekt. 🙂

Nu är klockan över ett på natten, och jag var faktiskt lite orolig att jag skulle ha svårt att somna i natt – men jag är faktiskt jättetrött! Så nu får det bli tvätt av ansiktet och tandborstning, sedan ska jag krypa under täcket och drömma om trevligheter, hade jag tänkt.. 😉

Sommarens/höstens OMG:
På tal om trevligheter – har ni sett hur snygg Zac Efron är med skägg?? OMG. Jag har knappt ens lagt märke till människan tidigare, tills jag såg hans ‘Down to Earth’-serie på Netflix med Darin whatshisface, och höll på att få dåndimpen över hur snygg han blivit. Come to Mama, haha!

Okej, det här går hem även hos mig, hur mycket supersingel jag än är… 🙂

Veckans miljövänliga:
En miljövänlig klänning till min dejt med Zac, kan det vara nåt tro?

Får det vara en miljövänlig, hemodlad klänning?

Veckans bakverk:
Jag är inte nämnvärt förtjust i småkakor av det här slaget, men de här är ju bara så snygga!

Småkakor med färska blommor – tänk att servera nåt sånt här till fikat. 😀

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *