Dr. Bronner in da house

Jag har en dröm. Jag har en dröm om ett småskaligt leverne, ett tiny house living. Jag ser för mig det i tre olika former

  1. Ett faktiskt tiny house som jag bygger själv från grunden, på en jordplätt någonstans där jag har fjällen i ryggen och havet vid fötterna, typ. Eller ja, gångavstånd till bådadera, någon strandtomt behöver jag inte.
  2. En husbuss som jag inreder själv och använder för att resa runt i världen med.
  3. En båt som jag kan segla runt i världen med.

Alla tre alternativen ska vara miljömässigt gångbara. Bussens drivmedelsfaktor är knepig, jag vet, men jag hoppas att mitt miljömässiga avtryck på jorden allting sammantaget ska vara så litet att jag kan rymma även det inom min miljöbudget. Dessutom är inte tanken att jag ska åka hela tiden, jag ska ju stanna och bo emellan varven också, allt från någon vecka till kanske några månader. Så det ska inte köras hela tiden. Sen ska jag i första hand vara självförsörjande med el, ha mitt eget internet, och komposttoalett osv. Inget svartvatten, bara gråvatten alltså. Samma sak på båten och i huset.

Det är här Dr. Bronner kommer in. Jag har ägnat åratal åt reseach i de här frågorna, och jag har ritat skisser på hur jag vill bygga husbussen osv, och en väldig viktig fråga är just det här med miljön. För när man vill leva på det här sättet, så innebär det även att jag måste hantera mitt gråvatten själv, det är bara i bussen jag kommer ha möjlighet att tömma gråvattentankarna på ett sätt där mitt avloppsvatten hanteras av ett reningsverk. Och jag räknar med att även där ibland råka ut för att jag behöver tömma på annat sätt och själv hantera det.

Hur gör man då? Tja, att hälla ut sitt gråvatten direkt i naturen är ju inte särskilt svårt. Men det är inte särskilt bra, eftersom det gråvatten vi normalt producerar i ett hem innehåller en massa kemikalier i form av tvål, schampo, diskmedel, tvättmedel osv. I ett hus anslutet till ett reningsverk funkar det, eftersom reningsverket tar hand om alla de där extra ämnena åt en. Men ska man leva småskaligt på det sätt jag vill, så går inte det. Du måste se över vilka produkter du använder, så att naturen tål att hantera dem utan att de passerat ett reningsverk först. Och det var så jag hittade Dr. Bronners Castille soap.

Det här är en hel radda olika produkter, men där grunden är castille soap, ursprungligen producerat i Kastilien i Spanien. Och det som är skillnaden mellan den här produkten och i stort sett all annan tvål är att den är gjord på växtoljor istället för djurfett, som de flesta andra tvålar. Den innehåller inga fosfater, och den är så miljövänlig som det är möjligt att göra en sån här produkt. Det vill säga, du kan slänga ut ditt tvättvatten i grönskan utan att allting dör eller på annat sätt skadas – MEN: med moderation. Det är fortfarande ett ämne naturen inte behöver, och även om det är biologiskt nedbrytbart, så behöver det fortfarande lite tid på sig att brytas ner och återgå helt till kretsloppet. Så man ska inte hälla ut hur mycket som helst på ett och samma ställe.

Det som kanske är bäst av allt med den här tvålen är att du kan använda en och samma flaska till allt – handtvätt, disk, tvätta kläder, torka golven, duscha, tvätta håret, you name it. Én produkt för ALLT. Det är faktiskt ganska häftigt. För tittar man på alla kemikalier man har i sitt hem, så är det inte så rent få olika sorter. Men här kan du använda en enda flaska till allt. Ja, du kan till och med borsta tänderna med den! Det har jag inte testat själv, men jag har provat att tvätta håret med den. Och det blir som svinto, precis som tvålprodukter i håret gärna blir, men lösningen är enkel: Skölj med äppelcidervinäger på slutet, så blir håret glatt igen. Och äppelcidervinäger är ju också miljövänligt, och enkelt att göra själv dessutom.

HÄR kan du läsa mer om Dr. Bronners produkter, och HÄR finns en del av sortimentet att köpa i Sverige, om du vill testa själv. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *