Det artar sig

Efter att ha ägnat flera dagar åt att brottas med olika teman för min blogg, i ett försök att få till utseende och funktionalitet som jag vill ha det, så börjar det nu äntligen arta sig.

Jag har nämligen vissa krav på hur min blogg ska se ut och fungera både för mig som skriver i den, och för er som läser den. För mig ska det så klart vara smidigt och enkelt att jobba med den, den ska vara stilren och inte plottrig, den ska vara enkel för läsaren att hitta i, och man ska inte behöva scrolla till förbannelse eller klicka en miljard gånger innan man kommer till inlägget man vill läsa.

En väldigt påtaglig sak med alla teman jag tittat på de senaste dagarna är att så gott som samtliga har en jättestor bild i sin header/överst på sidan. Som en tjusig presentationsbild eller ens logga eller vad man nu vill ha där. Jättefint. Det är bara det att i en blogg så vill du att läsarna ska återkomma om inte varje dag, så åtminstone flera gånger i veckan. Och hur kul är det som läsare att mötas av samma jätteblaffa till bild som man måste scrolla förbi varenda gång? Inte särskilt kul alls, kan jag meddela. Åtminstone tycker jag själv det är grymt irriterande i andras bloggar. Även den snyggaste bild blir dyngdryg när du måste scrolla förbi den 300+ gånger på ett år, för att få läsa någons inlägg i deras blogg.

En annan sak jag retat mig på de senaste dagarna är att praktiskt taget alla teman är jättebra anpassade för läsplattor och mobiler, men inte för datorer. Och visst, de allra flesta använder väl just läsplattor och mobiler i första hand i dag, men en del av oss använder fortfarande enbart laptopen för att läsa (och skriva) bloggar på. Det är ett medvetet val, för jag vill inte ha vanan att slita upp mobilen så fort jag har några minuter över någonstans. Jag föredrar att använda den tiden till annat, exempelvis att sticka en strumpa och filosofera över livet i stort. Så för mig blir det fruktansvärt irriterande när min blogg inte presenteras snyggt även på en laptop, för det är ett krav från min sida att den ska vara lika stilren och snygg där som på andra enheter.

Hur som helst, nu har jag hittat ett tema som jag är hyfsat nöjd med. Inga jätteblaffor till bilder i toppen på förstasidan, läsaren kommer direkt till mina inlägg, som i sin tur är presenterade i listform där man ser de första 50-ish orden i varje inlägg. Sedan är det bara ett klick, så kan man läsa hela inlägget. Egentligen hade jag velat rationalisera bort det klicket också, men då måste man istället scrolla sig igenom en massa text innan man kommer till nästa inlägg, och man får ingen ordentlig översikt över inläggen, vilket jag tycker är sämre än det där ena klicket. Så det får bli så här. Jag tänker att det gör det enklare för den som inte läser bloggen varje dag, för då får man en översikt över vilka inlägg som finns först, och så kan man klicka in sig på de man vill läsa i den ordning man vill läsa dem.

Jag ska försöka att inte skriva så långa stycken förresten, för jag insåg att jag ibland skriver väldigt långa passager som blir enormt stora textsjok att läsa på mobilen, exempelvis. Det kommer inte alltid gå, men jag ska ha det i åtanke i alla fall.

Nog om detta. Annat som också börjar arta sig är de ekonomiska frågorna kring barnen, och 16-åringens skolgång. Hurra! Dock har 14-åringen istället trillat nerför en ättestupa av mår-inte-så-bra, och jag ägnade över en timme i går åt att få tag på BUP i Uppsala. Sjukt svårt. Jag har extremt bra Google-fu, men OMG, de där människorna är ungefär lika svårnådda som befolkningen på Atlantis. Gif mig styrka. Fick till slut tag på någon som rådde mig att be skolans kurator att remittera, för det skulle gå snabbare då.

Jag försökte även få klarhet i exakt var 16-åringens remitterade journaler från Stockholm befann sig, och kom så långt att jag fick veta att de fanns hos allmänvården(?) i Uppsala, och att jag skulle ringa deras sekreterare för att få närmare besked. Jag fick ett direktnummer dit, och fick tag på en kvinna som pratade dålig svenska, hade mobilen på högtalare och samtidigt föreföll springa runt medan hon flåsande vrålade något i stil med ‘nej, nej, du ska inte ringa hit, du är på vuxenpsykiatrin!’ och en massa ohörbart som inte gick att förstå alls, bland annat något om en läkare och vad det nu var. Jag försökte förklara att jag hade blivit hänvisad till det numret av BUP, och efter mycket om och men fick jag ett annat direktnummer till den där sekreteraren. Dock ett som jag inte kunde ringa förrän på förmiddagen i dag. Hej och hå.

Det blev över huvud taget mycket telefonsamtal och administration i går. Bland annat ringde jag CSN för att stämma av kring 16-åringens studiebidrag, eftersom han haft studieuppehåll i några veckor nu, och fick en riktigt obehaglig överraskning. Det visade sig att hans gamla skola, Fridegårdsgymnasiet, inte heller meddelat CSN om att han slutat hos dem 15 mars, som de påstod att de har gjort (liksom de påstått att de gjort en massa andra saker, som också varit rent skitsnack). Och eftersom han precis – efter att vi tvingats vänta i så många veckor på Fridegårdsgymnasiet – fått börja på sin nya skola, som i sin tur troligen inte meddelade CSN förrän i går, så hade CSN ingen aning om hur det såg ut. Inte annat än möjligtvis en anteckning från när jag pratade med dem senast, när de berättade för mig att jag inte kunde göra något för att hejda utbetalningen av studiebidraget, utan det sker först när skolorna meddelar bytet, eller att pappan säger ifrån att det inte ska utbetalas, eftersom det skickas till honom.

Well, CSN har ju som sagt inte fått några besked från någondera skolorna, så då återstår ju bara pappan. Tror ni han har sagt ifrån om att studiebidraget inte ska betalas ut? Nope. CSN betalade ut till honom i slutet på mars, och pappan har helt enkelt behållit pengarna för sig själv! Han har stulit pengarna från sin 16-åring, pengar som 16-åringen nu kommer få avdrag på sina framtida studiebidrag på, och på så sätt måste återbetala. CSN kommer dessutom hinna betala ut igen om en vecka, med mindre pappan själv kontaktar CSN och sätter stopp för det. Men gjorde han inte det förra månaden, så lär han väl knappast göra det nu heller. Han har fan inga skrupler! En sak är att han skuldsatte mig in i absurdum när det begav sig, men nu gör han alltså samma sak med 16-åringen. Man blir mållös.

Det jag kunde göra, sa CSN, var att skicka in en blankett om att studiebidraget ska betalas ut till mig istället. För att snabbast få till det, så behövs det att båda vårdnadshavarna skriver under på pappret, men annars får jag skicka in en ensam ansökan, och så får CSN utreda det hela istället, vilket tar längre tid. Jag började med att skriva ut blanketten, skriva under, och helt enkelt posta den till pappan, så får vi se vad han gör. Jag ringer väl CSN igen om en vecka och kollar läget. Och vad gäller pengarna pappan har stulit, så finns det egentligen bara två alternativ; antingen bita i det sura äpplet och bara betala tillbaka pengarna (vilket vi kommer få göra i vilket fall), eller att göra en polisanmälan på honom. 16-åringen drar sig helt klart för att göra det sistnämnda, och jag vill inte heller råda honom till det. Det är bättre att bara undvika pappan med alla medel, för hans hysteriska raseriutbrott är inte något 16-åringen har direkt lätt att hantera (och han har tyvärr fått sin beskärda del av dem, har jag fått höra numera).

Det finns dock även goda nyheter från gårdagen: 25-åringen fick nytt jobb! 😀 Han är väl lika delar glad och stressad över det hela, och orolig över om han ska klara av det hela mentalt sett. Jag tänker att han får göra ett ordentligt försök, och om det inte fungerar så ska vi den här gången gå vägen via läkare, sjukskrivning och kanske få till stånd en utredning på hans arbetsförmåga i stort, eftersom han har så kraftig depression och bitvis även ångest (samma som 16-åringen har, och som det nu verkar som att även 14-åringen drabbats av). Tyvärr bor vi ju lite i fel land för att ha den typen av åkommor, för det är inte enkelt att skapa en dräglig vardag i Sverige när man är drabbad av sådant. Det finns över huvud taget väldigt lite anpassat för det, utan man ska antingen klara sig själv och jobba heltid precis som alla andra, eller också ska man gå till Soc och gärna även vara hemlös. Att exempelvis hitta flexibla arbetsgivare som ger möjlighet till deltidsjobb på distans (han är frontend- och backend-utvecklare, så ALLT han gör, görs via dator och online ändå), är nästintill omöjligt i Sverige. Galet.

I USA är det betydligt mycket vanligare att jobba på distans inom den typen av yrken, vilket är ännu ett skäl till att jag funderar på det alternativet inför framtiden. Men vi får se hur det blir med den saken. 25-åringen själv är inte så pigg på att flytta utomlands, just för att rutiner och det invanda är ganska viktigt för honom för att ha en bra vardag, och en flytt till andra sidan jorden… Well, det går ju knappast att göra ett större avbrott i rutiner och det invanda än det.

Nåväl, nu har han i alla fall fått nytt jobb och ska börja i morgon, så nu håller vi tummarna att det fungerar kalasbra och att han toktrivs, och att inga problem uppstår alls. 😀

Annat då… Tja, jag stickar fortfarande på bältet till boho-koftan, och har nu fått ihop hela 21 cm av 190. Det går framåt, men det går fasen inte fort, alltså. Men själva koftan är i alla fall klar, det är ju huvudsaken. Jag ska nog försöka få den i lite vatten i dag och blockad, så är den helt klar.

Bälte is happening.

Jag väntar på post också, dels hoppas jag att min kompis Jonas kommer ihåg att skicka gitarrdelarna jag (nå, 14-åringen snarare) skulle få av honom, så att vi får tag på det där sista kugghjulet till stämskruvarna, och dels hoppas jag att jag får tygproverna jag beställde i förrgår den här veckan. Jag beställde tre tygprover på möbeltyger, för att klä om mina soffor, för jag hittar inte riktigt det jag vill ha av färdiga klädslar till mina soffor. Och det behövs verkligen bytas ut, särskilt på den ena soffan, där det är två stora hål i den gamla klädseln. Som för övrigt är fruktansvärt ful också.

En annan sak jag beställt är lite alkoholfria viner! Jag tycker om att ta ett glas rött vin någon gång nu och då, eftersom jag gillar smaken. Men jag tycker INTE om alkoholen. Och eftersom det är en sådan icke-fråga för mig med hela dricka-vin-grejen, och jag utan problem kan låta bli i 2-3-4 år utan att ens ägna det en tanke, så har jag ju inte direkt ansträngt mig för att titta på alternativ. Men nu fick jag för mig att göra det, och jag hittade en artikel som tipsade om de bästa alkoholfria vinerna, och jag tänkte jag skulle testa dem. HÄR har du artikeln, förresten.

Jag beställde hem de här:
Leitz Riesling Eins Zwei Zero (alkoholfritt vitt vin, som dessutom ska vara gott till sushi, en rätt som annars är svår att hitta bra vin till)
Rawson’s Retreat Sparkling (alkoholfritt mousserande vin)
Domaine de la Prade Organic (alkoholfritt rött vin, som dessutom är ekologiskt).

Dessa kommer på fredag, och jag ser fram emot att testa dem. Hoppas verkligen de är goda! Det vore så nice att kunna unna sig ett glas vin ibland utan att behöva bekymra sig över att eländet innehåller alkohol. 🙂

Nej, nu får det vara färdigskrivet för i dag. Känns lite ovant att blogga på morgonen, det brukar annars vara något jag gör på kvällen, strax innan jag går och lägger mig. Nu kommer jag väl vara vilse i dygnet resten av den här dagen, haha. 😛

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *