Denna märkliga insomnia

Natten till i går drabbades jag av insomnia igen. Det började som det brukar göra, med sömn som inte vill infinna sig förrän efter 4-tiden på morgonen. Sedan brukar det bli allt värre under de följande 1-3 nätterna, innan jag slutligen går helt runt, går sönder fysiskt av sömnbristen, och sedan kommer tillbaka igen. Totalt sett brukar det ta 7-10 dagar i ett sånt där förlopp, och så ytterligare lika länge till innan man känner att man är i fas med sig själv igen.

Som vanligt när jag drabbas av insomnia, så sover jag inte heller längre än jag brukar. Istället vaknar jag vid ungefär samma tid som vanligt, som på sistone varit sisådär halv nio på morgonen. Jag inledde alltså gårdagen på 4½ timmes sömn. Att det inte skulle bli några stordåd den dagen rådde det inga frågetecken kring, om man säger så. Istället gick väl det mesta den vägen hönan sparkar i går.

Först var det chiapuddingen till brunchen som helt enkelt tvärvägrade att svälla. Nix, nada, no pudding what so ever, bara samma vaniljsmakande mjölk med chiafrön i som jag ställde in i kylen kvällen innan, möjligtvis en aning tjockare på vissa ställen bara. Det gick inte att rädda eländet, så det blev soporna för det projektet. Sedan skulle det göras varma mackor till brunch, och den då stuptrötta 14-åringen som hade gått runt, lyckades gå i taket över att jag bad honom bre på sina egna mackor innan jag körde dem i mackjärnet, och vips var vi osams. Han stampade upp på sitt rum och skulle minsann inte ha något att äta, fastän han var jättehungrig.

Ingen superavancerad brunch i går, men så gott!

Inte heller fick jag till tårtan jag skulle göra ordentligt (Verdens beste, men jag räddade den hyfsat ändå i slutändan), och… Strunt samma, låt oss bara säga att det var en rad såna där småsaker som inte riktigt gick till sig i går.

Efter brunchen tippade jag omkull i soffan för att sova ifatt lite av det jag hade missat på natten, väl medveten om att det skulle bli en ännu mer sömnlös natt den kommande natten, oavsett om jag försökte vila eller inte. Och som tur var somnade jag utan några större problem, och sov till klockan var närmare 17:30. Jag måste ha sovit minst 3½ timme på soffan, och det var verkligen välbehövligt. Sedan blev det lite påskbuffé igen, och jag snodde ihop ett gäng pizzamuffins också. Första gången jag gör såna, och de blev faktiskt helt okej. De föll alla familjemedlemmar i smaken också.

Pizzamuffins.

Kvällen blev lugn, det enda jag gjorde var att lägga ihop tårtan och titta på film på laptopen. Och sticka lite. Ändå blev jag faktiskt riktigt trött ju längre kvällen led, och vid 23-tiden var jag så trött att det började kännas jobbigt att hitta ork nog att lägga sig. Det tog mig en dryg timme att samla ork för det, plocka undan maten i köket och faktiskt komma i säng, och sedan somnade jag faktiskt på nolltid! Hör och häpna. Det händer ALDRIG annars när jag drabbas av insomnia. Never. Och jag vet precis när jag drabbas av insomnia och när jag bara drabbas av svårt-att-sova, för det är en enorm skillnad på de två tillstånden. Det enda de har gemensamt är att man inte kan sova, men de känns och upplevs helt olika varandra.

Verdens beste som inte blev som den skulle, men som var god ändå.

Jag sov gott ända till halv nio i dag. Och det är här det börjar bli konstigt på allvar – för i dag har jag nämligen känt mig lika trött och slut i kroppen som jag gör den första dagen efter att det har vänt (dvs, efter att jag varit sömnlös någonstans mellan 4 och 7 dagar), och jag har fått kämpa för att orka minsta lilla. Ett bad, en laddning disk och en enklare middag är allt jag har mäktat göra i dag, trots att jag bara hade en natts insomnia och sov ikapp under eftermiddagen dagen därpå. Wtf?? Dessutom har jag varit sådär märkligt trötthungrig som jag blir när jag har sovit för lite, så jag har bokstavligen ätit mig genom den här dagen. Jag skojar inte, jag har säkert ätit 10 000 kcal i dag, det skulle inte förvåna mig ett dugg. Ätit och stickat, det är typ vad jag har gjort. Ja, utöver att bada, ta hand om en laddning disk och att laga mat.

Första strumpan har fått en häl åtminstone. Och nu är även båda ärmarna till boho-koftan färdigstickade, men jag har inte orkat börja montera den.

I skrivande stund är klockan 21:45, och jag är så trött att jag allvarligt överväger att lägga mig redan nu. Who am I?? Körde jag någon sorts snabbvariant på insomnia den här gången? Är det den kvardröjande tröttheten efter mars månad som fortfarande spökar (jag har svårt att bli av med den, har jag märkt)? Jag vetisjutton, jag vet bara att det blir inget nattugglande i natt heller, och att risken är stor att jag ligger under täcket och trynar redan innan kl 23 i dag…

Helgens glada:
Det växer för fullt i sålådorna. Det enda som inte börjat gro ännu är blåklockorna, men de kommer säkert igång snart också.

Tomaterna, paprikan och purjolöken är på g.
Solrosorna växer så det knakar, och både chili och prästkragar är på gång också. Blåklockorna låter vänta på sig fortfarande.

Veckans sorgsna:
Julstjärnan som jag lyckades få att övervintra från december 2018 håller på att tackla av. Jag klippte ner den för 2-3 veckor sedan, vilket den tycktes trivas utmärkt med, men de senaste dagarna har den slokat allt mer, och ser ut att helt enkelt ha gett upp. 🙁

Ledsen julstjärna, som nu i kväll är ännu ledsnare än på den här bilden. Snyft!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *