Den sista röda dagen

Det är inte utan att det är med ett visst vemod jag avslutar den här dagen. Den sista röda dagen på länge, ända fram tills 25-åringens födelsedag den 2 april, när det även är långfredag. Fram tills dess kommer allt vara bara vardagar, I’m sorry to day. För jag älskar röda dagar. Älskar att det är okej att inte vara nåbar, att slippa hantera myndigheter, skolor och alla dessa instanser som alltid vill ha en bit av kakan, vill nå en ständigt och jämt om än det ena, än det andra. Nu dröjer det ända fram tills påsklovet innan vi får en veckas lugn igen, och därefter är det först efter midsommar som man får några veckors riktigt lugn igen. Lugn att jobba, att skapa, att inte behöva vara nåbar alltid.

Jag har förvisso en strikt policy om att aldrig svara i telefonen. Det är extremt sällan jag svarar på samtal, vilket vänner och familj så klart vet. Mig når man snabbast via sms. Alltid. Jag hatar att prata i telefonen, jag upplever alltid att det ödslar min tid. Även de snabba samtalen, de som “bara” vill boka en på jobb eller liknande. Om jag svarar på sådana samtal så måste jag ju släppa det jag har i händerna, kolla min almanacka, och bestämma på stående fot om det passar eller ej. Så vill jag inte ha det. Så jag uppskattar verkligen sjukhusets app där jag själv markerar vilka dagar jag kan jobba framöver, så får de boka mig efter det. Sen skickar de bara ett sms för att meddela att jag är bokad den och den dagen, och ber mig bekräfta att det funkar och att jag sett bokningen, vilket är ett superbra system för mig. Inga samtal, allting klart på förhand, och ett sms för att meddela och bekräfta bara. Lovely.

Men nu är det alltså slut på lugnet. Nu ska vi återgå till att hantera skolor, Försäkringskassa, BUP och fan och hans moster, och jag kan inte med min bästa vilja gilla det. Vare sig per telefon eller något annat, för den delen. Nu blir det ‘striskjorta og havrelefsa’ igen, som vi säger i Nord-Norge. Den smala vägen, inga mer mängder med julmat och massor av ledighet, nu ska vi tillbaka in i ledet och in i ekorrhjulet. Som jag avskyr detta ekorrhjul! I så många avseenden, inte bara det här att man alltid ska vara nåbar för allt och alla (jag skulle älska att inte ha någon postlåda heller som var känd för myndigheterna, utan bara en som inga andra än de jag själv meddelar vet om, för att ta emot paket och andra roligheter i), utan även det dagliga tragglandet med städ, tvätt, disk, matlagning, handla osv osv i all evighet. Det är sånt som verkligen får mig att längta tillbaka till Spanien, där jag bodde längs en gata som inte hade något namn och jag därför inte hade någon riktig adress. Ja, så vitt jag har kunnat se på Google maps, så verkar den fortfarande inte ha fått något namn, nu 20 år senare. Fast det är klart – även i Spanien måste man ju tvätta, diska och städa. 😛

Nog om det. Jag har i alla fall njutit av denna sista röda dag på ett tag, och pysslat lite hemma, stickat lite, och varit till stan för att hämta lite kläder jag hade beställt från Decathlon. Jag har aldrig handlat hos dem tidigare, aldrig ens varit in i deras butik, men när jag nu behövde akut lite baskläder och hittade två tunna jumprar och två par tights för sammanlagt 232 kronor på mellandagsrean, så tänkte jag att jag gör ett försök. Och i dag hade paketet kommit till butiken, så att jag kunde åka och hämta det. Jag har inte provat något av det ännu, men de ser väl ut ungefär som jag förväntade mig i alla fall. Tröjorna var dock lite lustigt “paketerade”, de var liksom hoprullade till hårda korvar, och så hade de knutit ett snöre av samma tyg som själva tröjan runt.

Korvtröja.
Två tröjor och två par tights – en bra bas att ha i garderoben. Jag har även två jumprar på väg från Boohoo också, även de basplagg köpta på mellandagsrean, för typ 72 kr styck.

Ett annat paket på ingång är blekmedlet och lite grejer till det från Frisörgrossisten. Som det ser ut i trackingen, så kommer det paketet troligen anlända i morgon – hurra! Ser verkligen fram emot att experimentera lite. Jag har även lite färg på väg, turkos och rosa, som jag också vill testa. Först ut att bli blekt är 15-åringen, som vill lägga i lila färg igen, som vi gjorde när jag klippte honom förra året. Eller ja, jag klippte honom i början på mars och vi la inte i färgen förrän i juni, men i alla fall. Den här gången tänkte vi bleka först så att färgen kommer fram ännu mer (även om den syntes ganska bra i solljus i början), och så har jag äntligen fått klippa honom igen, för första gången sedan mars förra året. Dessutom fick jag premiäranvända min nya klippmaskin! Galet kul manick, måste jag säga.

Äntligen fick jag testa nya manicken!
Förra sommarens färgexperiment.
Tämligen långhårig igen, efter 10 månader utan klippning. Även det jag klippte kort förra året hade växt ut väldigt mycket.
På vänster sida i nacken ser ni hur långt håret blivit där under, det som jag klippte helt kort i mars förra året.
Kortklippt i nacken och på sidorna, och längd uppepå, som ‘Sokka’ i… hm, är det från Avatar, tro? Inte storfilmen med de blå typerna, alltså, utan den tecknade. I alla fall, jag klippte av drygt 10 cm på längden ovanpå också, men sparade tillräckligt mycket för att han enkelt ska kunna göra en hästsvans eller en man bun.
Han har en virvel i nacken som vill ge honom lite ankstjärt, men jag fick inte ta av honom mer än så här just nu.

Även de andra två behöver fixa sina kalufser, och 25-åringen försöker bestämma hur han vill ha det, och 17-åringen ska nog mest bara klippa luggen, bleka och lägga i röd färg, som det verkar. Bonus: När jag får klippa 25-åringen, så kommer jag få en rejäl hästsvans med långt, ganska ljust hår, som jag kan använda för att öva på med blekning och färgning. 🙂

På tal om färg, så upptäckte jag något i går kväll som jag helt hade missat. Ni vet den fantastiskt fina koftan som syrran hade köpt garn till åt mig? Och där jag konstaterade att hon hade köpt så mycket garn att jag kunde sticka den allra största storleken om jag ville (XXL-XXXL)? Inte bara det, där fanns dessutom ett extra nystan vitt, vilket jag tyckte var toppen, för jag tänkte att jag kanske ville ha lite bredare knappstolpar än originalet. Well, när jag tackade syrran för den fantastiskt fina julklappen, så sa hon just det, att hon hade köpt lite extra garn ifall jag ville göra koftan lite längre. Jag trodde då hon menade just att hon hade köpt så mycket garn att det skulle räcka till den största storleken om jag ville det + ett extra nystan vitt, men det jag upptäckte i går kväll var att hon dessutom hade lagt till två extra nystan av ytterligare en färg, som inte fanns med i mönstret! Det hade jag HELT missat. Jag läste ju mönstret och följde den mönsterrapporten, så när jag hade stickat klart båda ärmarna i går kväll och skulle se över hur mycket garn jag hade kvar för att sticka vidare på själva koftan, så inser jag ju att jag hade en färg som jag inte ens hade rört än.

Hepp, vad göra? Jag hade redan stickat en till vit rand på själva koftan, som liksom är den färgen hela mönsterrapporten börjar med, och jag hade stickat färdigt båda ärmarna utan att använda den färgen alls. Skulle jag repa upp och lägga in den sista färgen så att den hamnar “rätt” i ordningen, och repa upp de sista tre ränderna på ärmarna och lägga in den sista färgen där med? Eller skulle jag bara strunta i det och helt enkelt lägga in den sista färgen från där jag är på koftan, och strunta i ärmarna? Jag bestämde mig för det sistnämnda. Man är väl rebell, vet jag. 😛 Det stör mig inte alls att ordningen ändras en aning och att den färgen inte finns med i ärmarna, och jag tycks ha gott om garn av alla de andra färgerna ändå, så att det ska räcka hela vägen, till och med om jag gör koftan riktigt lång. Ja, med lite tur har jag tillräckligt för att sticka ett par ordentliga fickor också, som är det enda jag saknar i det här mönstret, utöver bredare knappstolpar och faktiska knappar.

Missade helt den här färgen juh, men tycker det fungerade bra att bara peta in den efter det vita. Som sagt, man är väl rebell 😉

Och på tal om koftor och stickprojekt, så måste jag ju bara visa er en annan av julklapparna jag fick av min syster; den här fantastiska stickboken! Jag kan med handen på hjärtat säga att jag älskar vartenda mönster i den boken, de är SÅ jag, allihop, och jag vill sticka vartenda ett. 😀

Fullkomligt ljuvlig bok med MASSOR av stickmönster. ❤
Den här är kanske inte min allra största favorit ur boken, men jag tycker väldigt mycket om den, och det kan mycket väl bli den som är mitt första projekt ur den här boken. Mycket för att den är inspirerad av Halfdan Sivertsens visa ‘Sommerfugl i vinterland’, som jag är så förtjust i.

Jag måste medge att jag satt redan på juldagen och spanade på garner för de här mönstren, och det visade sig snabbt att det inte är några billiga garner som använts. Drygt 700 NOK skulle den här koftan landa på i garnkostnad, har jag för mig. Men det kan jag tänka mig att spara ihop till, absolut, för garnet som sådant vore väldigt roligt att jobba med (jag har inte stickat i det tidigare). Men jag kunde inte hitta någon vettig återförsäljare i Sverige som har just det här garnet, så jag skulle få beställa det direkt från dem i Norge. Inga problem heller, om det inte var för att de ville ha FEMHUNDRA NORSKA KRONOR i fast porto! Jeeez, höll på att dö när jag såg det. Det skulle göra att ett enskilt projekt ur boken skulle gå loss på 1200+ NOK. Det finns inte på kartan att betala. Men som tur är, så verkar stickfastheten vara i stort sett identisk med Rauma finull, och det garnet får jag tag på här, och det är dessutom billigare än originalgarnet. Så just fjärilskoftan till exempel skulle gå loss på en dryg femhundring i svenska kronor, och jag kan beställa garnet från Yll&Tyll, som ju är både min favoritgarnaffär och min närmaste garnaffär som har det garnet. De har dessutom ALLA färger från Raumas finullserie, hela 136 olika färger att välja på. 😀

Originalgarnet får jag spara till någon gång jag är i Norge, då kan jag köpa på mig lite av Hillesvågs garner, som stått på min önskelista ganska länge nu. De har dessutom garn för färgning, vilket också vore roligt att testa. Men det får som sagt bli någon gång i framtiden, för jag betalar fasen inte femhundra spänn i porto från Norge, för ett garnpaket som inte ens kommer väga ett kilo. Aldrig i livet. SÅ sugen är jag inte på att testa deras garner.

Jag råkade förresten designa en ny tröja i dag, i bilen på väg till stan. Jag hade 15-åringen med mig, och vi pratade om olika bossar i ett av tv-spelen de fick i julklapp. Men min hjärna är ju som den är, så den passade samtidigt på att hitta på en ny tröjdesign medan jag körde och pratade tv-spel. Ni förstår, jag fick ju de här supersöta pompom’arna i min adventskalender från syrran, och jag tycker jättemycket om färgen på dem. De är ganska små, för små att sätta på en mössa (om man inte sätter alla fyra på samma då, möjligen, eller använder dem till bebismössor), så jag har inte riktigt haft klart för mig vad jag skulle använda dem till. Men så slog det mig där i bilen, att jag ska sticka en vit tröja med snöflinge-mönster högst upp i samma blå färger som pompom’arna (och kanske en tunn tåd silver också, i det blå) och kablar mitt på ärmen, och så ska jag sticka en rak krage, också med snöflinge-mönster, och med snörning högst upp, och på snörena ska jag fästa pompom’arna. Två stycken på samma snöre, tror jag, en i varje blåfärg. Det får nog bli mitt nästa stora designprojekt, tror jag. Måste bara köpa garn till det. 😛

Jag i ett nötskal – designar en hel tröja kring en liten pompom. 😛

Håhåja, nu har jag skrivit en halv roman igen då, och det är hög tid att avsluta. Jag har myst med film och stickning nu i kväll, och tänkte fortsätta göra det lite till. Jag har dessutom lyxat till det med kaffe och en liten skvätt Bailey’s – i barnglas eftersom jag inte äger vare sig likörglas eller shotglas eller något annat passande litet glas. Så Disney-glas med Musse Pigg och Långben får det lov att bli! 😛

Man tager vad man haver – Strawberry&Cream Bailey’s och kaffe efter maten i kväll.

Nu dricker jag dock te. Jag väntar ju så på teerna från England, som fortfarande inte kommit, och i dag snubblade jag över det här Strawberry cupcake-teet på Citygross i människobyn och var ju bara tvungen att testa det. Så det har jag gjort i ordning nu i kväll. Det smakar dock ganska svagt strawberry cupcake tycker jag… Mest smakar det grönt te, vilket jag för all del också tycker om. Sen har jag ju inget socker eller så i teet – det kanske påverkar hur starkt man upplever smaken? Ångrar dock att jag inte köpte Blueberry muffin också, som de också hade, för 17-åringen berättade i kväll att det är supergott och en av hans favoriter. Men där och då, när jag stod i affären, så tyckte jag inte jag kunde motivera att köpa två nya teer (jag har inte direkt någon brist på teer hemma heller, om man säger så), när jag har beställt fyra nya smaker som är på väg i posten.

Nytt te, som gärna hade fått smaka lite mer.

Nå, film var det, ja. Tänkte jag skulle se den norska actionfilmen ‘Tunnelen‘, som jag inte sett ännu. Jag tycker norrmännen börjar bli riktigt bra på att göra actionfilm, trots betydligt mindre budget än Hollywoodfilmerna har. Jag gillade både ‘Bølgen‘ och ‘Skjelvet‘, till exempel. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *