Så var det långfredag och officiellt påsk. Eller ja, det var det väl för all del redan förra helgen, men det är först i dag som jag har åtminstone en gnutta känsla av att det långhelg. Dock inte så mycket att det är påsk. Det kanske hade känts lite mer som påsk om jag hade påskpyntat lite, jag vet inte, men det spelar ingen roll. Högtiden som sådan, ur religiös synpunkt, har ju ingen som helst betydelse i det här hushållet. Vi är helhjärtade ateister, hela högen. Så i Palatset är påsk mera en fråga om att ha omfattande matorgier och långa, långa sessioner i köket.
I dag var inget undantag, och nog blev det en lång fredag allt. Det fanns mycket att göra, men allt blev klart enligt schemat jag hade tänkt, om än kanske inte i den ordning jag hade planerat för ursprungligen. Men det spelar inte så stor roll, så länge allt blev klart tills det var dags att äta. 🙂




Eftersom vi skippar lösgodiset i år – jag har lite svårt för det ur bacill-synpunkt redan i utgångspunkten, och med det nuvarande viruset i omlopp så lockar det naturligt nog ännu mindre (fast med tanke på hur mycket man poängterat handhygien den senaste månaden så är det väl strängt taget säkrare nu än någonsin att handla lösgodis). Så istället har jag kokat Dumlefudge, som var allas favorit i julas, och så bakar jag. I dag blev det en Lemon Meringue Pie, citronmarängpaj alltså. Det är andra gången någonsin jag gör den, och jag var tveksam innan eftersom jag inte alls blev nöjd första gången. Den såg snygg ut första gången och smakade precis som den skulle, men citronkrämen var alldeles för lös och rinnig. Den här gången använde jag massor av maizena för att få den att tjockna mer, och det blev bättre, om än inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Tredje gången gillt kanske? Fast då vetisjutton om jag inte dänger ner lite gelatin i den alltså. 😛


I kväll har det varit filmkväll för hela slanten, först Men in Black: International, som jag inte hade sett ännu, och därefter Kung Fu Panda 2 och Kung Fu Panda 3, som jag heller inte hade sett. Ettan såg jag på flygplanet till Thailand för många herrans år sedan, typ 2010 eller så.
Jag passade på att göra färdigt tomtegubbens tröja i eftermiddags, mellan varven, och under kvällen har jag tagit tag i att göra hans hår. Det tog sin modiga tid, jag höll på under alla tre filmerna vi såg och var klar först mot slutet av den tredje pandafilmen. Fast nu tycker jag han ser mer ut som ett troll än en tomtegubbe. Ett skogstroll kanske? 🙂



Jag hade en halv tanke på att snickra en Irish coffee nu i kväll, men jag tror faktiskt inte jag ids. Jag är alldeles för mätt och trött, och 14-åringen har varit på lite labilt humör också, så jag känner mest för att krypa ner i sängen. Dessutom är min mage svullen som jag vet inte vad, dels av all mat, men troligen också till stor del på grund av att jag petat i mig mjölkprodukter. Jag tål det bara sämre och sämre, har jag börjat inse. Som tur är får jag inte ont av det dock, men det är som om någon trycker in en massa överflödsgas i mina tarmar och får magen att bli som en ballong. Bokstavligen. Mycket irriterande, och faktiskt lite obehagligt också. Så det känns ju lite sådär att göra en Irish då, som det ju är grädde i. Så nej, det får vara för i kväll. Sängen lockar ändå mycket mer. 🙂