Dags att sluta blogga?

Jag har varit bloggare till och från i över 20 år nu, och innan dess skrev jag dagbok i över 20 år. Jag har över huvud taget hällt ur mig ofantliga mängder ord genom åren, på olika sätt och av olika skäl. Ibland har det varit ren terapi, ibland för att jag har det där inre drivet att skriva, och ibland för att dagboken/bloggen blev som en kompis i sig själv.

Just den här bloggen kom egentligen till som ett sätt att komma igång med skrivandet igen, efter att jag under några år helt enkelt inte hade haft tid att vare sig blogga eller något annat. Tanken på att skriva litterärt har ju kommit och gått (mest kommit, om jag ska vara uppriktig) hela mitt liv, och när jag nu hade fått ett uppehåll på flera år, så mådde jag inte bra av det. Jag behövde komma igång igen, och att börja blogga kändes som ett bra sätt att göra just det, och att liksom värma upp inför att kanske ge sig på det litterära skrivandet igen också.

Sen har jag inte reflekterat så mycket mer över det där, utan bara bloggat mer eller mindre dagligen sedan början på augusti 2019. Bloggen fick lite av ett eget liv, och den blev både kompis och terapeut emellan varven. Men sen såg jag en annan bloggare som jag följt till och från sedan 2008 ungefär, Spiderchick/Moa de Bruin, fundera på om hon skulle lägga ner sin blogg i sitt senaste inlägg. Hon har publicerat en bok nyligen och håller på med nästa, och börjar väl inse att bloggandet äter upp en del av hennes kreativa skrivtid, och att bloggen kanske inte ger lika mycket längre. Jag känner igen mig i det. När jag nu börjar försöka skriva lite kreativt igen, så känner jag att jag måste boka in tid för att blogga varje dag också, vilket självklart tar av den där potten jag har för att skriva. Och då blir ju frågan om det fortfarande är meningsfullt att skriva på det här sättet?

Jag känner väl inte riktigt att jag behöver bloggen i riktigt samma terapisyfte nu som jag gjorde förra året, och jag känner mig ändå låst i vad och hur mycket jag kan skriva, eftersom det rör andra människor. Mina barn, exempelvis. Sen har vi också frågan om vilka det är man vill nå egentligen med en blogg. Om jag bara vill skriva av mig i terapisyfte, så är det ju bättre med en låst blogg som ingen annan kan läsa, så kan jag skriva helt fritt i den. Och att behålla bloggen som en kompis känner jag inte riktigt heller att jag behöver. Jag har riktiga vänner som är betydligt mycket bättre att vända sig till när jag behöver just en vän. Så vem skriver jag för egentligen? När jag ställer mig själv den frågan, så inser jag att jag börjar glida över i ett rent “plikt-skrivande”, där jag “ska” blogga varje dag helt enkelt för att jag brukar blogga varje dag. Missförstå mig rätt dock – det ÄR kul att blogga också, men just nu gör den också att jag känner att jag inte kan fokusera på mitt kreativa skrivande riktigt på samma sätt som jag skulle vilja.

Dessutom verkar bloggläsandet vara något som allt färre sysslar med. De som lever av sina bloggar börjar få allt större problem att faktiskt tjäna några pengar på det de gör, just eftersom de får allt färre läsare. Bara de senaste veckorna har jag sett flera av de stora bloggarna som jag följer, vara ute med håven och direkt be sina följare om att dela deras bloggar med andra just på grund av att läsarantalet sviker. Kanske är det så att det publika dagboksskrivandet, som en blogg ju ofta är, är något som håller på att dö ut igen. Kanske vill vi inte längre veta så mycket om varandra, kanske har vi bara gått vidare till nästa medium, som i dag i första hand är bild (Instagram tex) och film (YouTube tex). Oavsett vad orsaken är, så känns det ju inte heller riktigt meningsfullt att ha en blogg för att försöka synas där ute i cyberrymden, eftersom de de facto närmar sig att vara utrotningshotade och utdöda. Så inte heller där finns det något rimligt incitament att fortsätta blogga.

Jag har dessutom fått lära mig att man ska fokusera enbart på TVÅ sociala medier-plattformar om man ska använda sociala medier som mer än ett privat nöje. Exempelvis om jag vill synas i egenskap av designer, indie dyer, författare eller något av mina andra kreativa förehavanden, där det ändå är rätt bra att ha någon som vet om att man finns och kanske vill lägga en krona eller tre på det jag producerar. I mitt fall är det tveklöst Instagram och YouTube som gäller då, inte ens Facebook är intressant för det ändamålet. De flesta på Facebook i dag är över 40, vilket innebär att jag tappar alla potentiella kunder som är yngre än det. Så jag lägger ingen möda på den alls, och är knappt ens in för att kolla min privata nyhetsfeed. Nej, Instagram och YouTube, och så mina kreativa äventyr, och att skriva böcker. Det är där jag hör hemma, känner jag. Men så var det bloggen då. Finns det plats kvar för den fortfarande? Är den meningsfull? Har den gjort sitt?

Jag vet inte. Jag ska fundera vidare i frågan, så får vi se.

Saffranstryffel, utomordentligt bra funderargodis.

2 kommentarer

  1. Hihi för mig är den meningsfull…jag älskar att läsa din blogg. Men jag älskar när du lägger upp nya videos också, så fokusera på det som känns bäst för stunden.
    Inget är ju hugget i sten ändå…fortsätta vs ev pausa vs sluta, varför måsta välja? Gör som det faller sig och känns bäst i magen så blir det bäst oftast ❤

    1. Author

      Du har så rätt, som vanligt. 🙂❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *