Dagen efter dagen efter helgen före

Hela tre dagar utan att jag bloggat – tror inte det hänt många gånger sedan jag tog upp bloggandet igen för drygt ett år sedan, om det hänt alls. Men så är detta minst sagt en intensiv månad, och den sparkar mig där bak så det står härliga till. Ja, inte så mycket månaden i sig då, utan snarare livet och studierna i allmänhet. Jag hinner inte alls med så mycket som jag skulle vilja och som jag borde, men jag gör mitt bästa i alla fall.

Helgen är det inte så mycket att orda om egentligen, annat än att säga att jag hade ännu trevligare på avdelningen jag jobbade på i helgen än jag hade förra onsdagen. Helt otroligt, men absolut sant. Det berodde naturligtvis även på att jag hade en patient som trots att hen inte mådde så bra, hade en underbar humor och ett kvickt intellekt, och att jag i huvudsak jobbade tillsammans med en undersköterska jag klickade så otroligt bra med. Galet trevlig kille och en sån där skön människa man utan att tveka skulle ta en kaffe eller en AW med, och bara snacka strunt med ett tag. Såna människor gillar jag. 🙂

I går var det så måndag och dags att återgå till studierna igen. Det blev lite splittrat med den saken dock, dels för att jag så klart var lite extra sliten efter att ha jobbat och/eller pluggat varje dag i 14 dagar i sträck och dels för att vi hade ett uppföljningsbesök med 17-åringen hos hans läkare på BUP efter lunch, som åt upp en stor del av eftermiddagens studietid för mig (vi har en bit att åka, så bara det tar en del tid). Läkarbesöket gick väldigt bra, vi har en bra läkare där, och han har vettiga åsikter. Just nu har 17-åringen trillat ner i ett depressionshål som han har svårt att ta sig ut ur, så vi bestämde i går att vi ska höja hans medicin successivt upp till högsta dosen och se vad det kan göra, och annars ska vi byta medicin för honom med, till samma som hans bröder har. 17-åringen har haft samma medicin i flera år nu, och den verkar inte göra så värst stor skillnad egentligen, och läkaren berättade att just den medicinen egentligen är ganska värdelös. Det är högst 30 % av de som använder den som har någon effekt av den, och det är en ganska begränsad effekt. Men istället för att byta rakt av, så ska vi försöka höja dosen först och se om det gör någon skillnad (han har ju litegrann effekt av den, åtminstone tror vi det, även om det inte är mycket). Händer det inget så ska vi byta medicin istället, så får vi se vad det gör.

Efter läkarbesöket passade vi på att handla middag, och vi slog till på kycklingburgare och pommes frites, vilket det egentligen borde vara lag på att äta på måndagar. Eller i alla fall borde det vara lag på att tråkig mat, som typ falukorv och liknande, är förbjudet att servera på måndagar, tycker jag. 😛

Jag gjorde mitt bästa för att ta mig igenom studierna i går, men det var väldigt svårt att fokusera. Och det hade nog fler skäl än att jag var sliten och att dagen hade blivit lite rumphuggen, för i dag skulle vi nämligen åka och hämta det som var kvar av ungarnas grejer hos deras far. Vi fick ju nyligen besked om att han tänkte flytta, och om ungarna ville ha något av det de hade låg hos honom så fick vi komma och hämta det. Var han ska ta vägen vet ingen av oss, men han har uppenbart inte för avsikt att behålla något av ungarnas tillhörigheter hos sig, och det är väl för all del inte orimlig när nu ungarna inte vill vare sig träffa honom och prata med honom. Men det var ändå med viss bävan 14-åringen och jag i dag styrde kosan dit för att plocka upp några kartonger med tillhörigheter som de hade där. Men det hela gick över all förväntan, som tur var. Jag hade förmanat 14-åringen att han fick styra sitt humör medan vi var där, och det gjorde han galant, och även alla vi vuxna skötte oss. Det hela tog typ 10 minuter, så hade vi lastat in lådorna och lite småplock in i bilen, och var på väg hemåt igen.

Det var först i bilen efteråt som det slog mig att det här var sista gången jag behövde träffa honom. Någonsin, alltså. Jag behöver aldrig mer träffa honom eller prata med honom hädanefter. Whoa… 😀 Det har inte sjunkit in alls än, men när det gör det ska jag köpa mig en flaska champagne och fira, för just det har jag längtat efter i många år redan. Jag hade bara inte en aning om att det skulle hända i år, jag trodde inte det skulle inträffa förrän om drygt 3 år, när 14-åringen också blivit myndig. Men så kan det gå när barnen plötsligt tar saker och ting i egna händer, och fattar oväntade beslut. 🙂

Innan vi skulle åka i dag så hade jag förresten fruktansvärt ont i magen, och det slog mig då att jag alltid haft det innan jag skulle träffa honom. Oavsett vad det gällde och oavsett hur snabbt det skulle vara undanstökat, så har jag alltid, i åratal, haft den där klumpen av smärta innan och medan det pågick. Jag har bara varit så van vid det att jag inte reflekterat över att det varit så. Förrän i dag, när jag skulle träffa honom för första gången sedan maj i år. Det blev så påtagligt nu att jag inte haft den upplevelsen på flera månader nu. Och nu behöver jag aldrig mer ha den. Aldrig någonsin igen. Konstigt. Men bra! 🙂

Studierna har gått lite sisådär i dag. Jag är fortfarande inte klar med gårdagen, och har börjat titta på gårdagens föreläsning på nytt igen för jag kände inte riktigt att jag fick med mig så värst mycket i går. Så det är vad jag ska spendera min kväll på. 😛 Jag hoppas jag ska hinna börja på dagens föreläsning också, så att jag inte får både den och morgondagens föreläsning på ett bräde. Men å andra sidan ska jag i alla fall inte iväg någonstans i morgon. 🙂 Och på torsdag har jag bara en jobbintervju på förmiddagen, sen kan jag ägna hela eftermiddagen och kvällen åt att förbereda presentation och grupparbete inför fredag. Så jag ska nog få ihop den här veckan också. Sen får vi se hur det blir i helgen, om det blir jobb då. Jag både hoppas det (behöver pengarna) och hoppas inte det (skulle verkligen behöva lite tid för städning och uppröjning här hemma). Vi får se hur det blir.

Nu ska jag återgå till gårdagens föreläsning, i sällskap av en aldrig så liten skvätt vin. 😉 Kanske blir allting mer begripligt då? 😛

Studiegodis?

Dagens längtan:
Jag längtar SÅ efter att få besöka Barcelona! Hoppas, hoppas jag kan få till någon sorts mirakel så att vi kan åka några dagar i juni nästa år.

Här ska vi bo, om jag får ihop det så att vi kan åka på vår lilla rekognoseringstripp nästa år. 🙂
Det hostel jag bokat rum på är dessutom beläget bara 12 minuters promenad från Familia Sagrada, som jag ju bara MÅSTE se i verkligheten. Alltså, vilket bygge! 😲

2 kommentarer

  1. Aaah så SKÖNT att ha det kapitlet avklarat – äntligen!!!
    Stor kram❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *