Cyklisthatet, motorväg för cyklister & 404: rim och reson ej hittat.

Jag bor i Heby kommun, längs väg 72. Jag är cyklist. Eller rättare sagt, jag skulle vilja vara. För väg 72 är länets absolut farligaste att röra sig på med cykel. Som bilist uppskattar jag att de 4,2 milen från mig till Uppsala har i huvudsak 90 som hastighetsgräns, men som cyklist är det livsfarligt. Större delen av vägen har nämligen ingen vägren, och det finns ingen cykelinfrastruktur över huvud taget från min ort, Morgongåva, förrän man kommer till Vänge, som ligger några kilometer innan Uppsala.

På väg 72 är det mycket trafik. Dels personbilstrafik, dels tung trafik. Den är över huvud taget hårt trafikerad större delen av dygnets ljusa timmar. Men det farligaste är ändå inte att det är mycket trafik, hög hastighet och ingen vägren, utan det absolut farligaste är att det finns en så stor andel trafikanter som anser att cyklister inte har på vägen att göra. I synnerhet inte om man är iklädd typiska cyklistkläder. Omkörningar görs utan någon som helst marginal mellan bil och cyklist, och det är inte ovanligt att avståndet inte är mer än 20-30 cm mellan mig och bilen, som färdas i 90 km i timmen. Lastbilar och långtradare gör samma sak. Föreställ dig en långtradare som blåser förbi dig i 90 på 30 cm avstånd, och vilket lufttryck och dragsug det skapar. Det är livsfarligt! Och fruktansvärt skrämmande.

En sak är väl alla bilister som inte begriper bättre, och som tycker det är ok att stryka sig förbi en cyklist i höga hastigheter (man kan dock undra om de skulle göra samma sak om någon gick på vägen med barnvagn, eller om man cyklade på en “tantcykel”…), men alla dessa som tycker de har rätten att försätta andra i fara på det här sättet…det förstår jag bara inte. Vad är motiveringen? Att det finns en liten, liten bit av Stockholm där cyklister sägs vara livsfarliga? Är det motiveringen för att man får riskera mitt liv, när jag cyklar på en mindre väg 20 mil bort? Eller är motiveringen att jag inte får vara på vägen? För det får jag, jag har lagstadgad rätt att cykla på väg 72 om det inte finns lämplig cykelväg, eller om denna inte är lämpligaste färdsätt. Och det finns över huvud taget ingen cykelväg mellan mig och Vänge, som ligger alldeles i utkanten av Uppsala. Om jag ska cykla till stan – vilket jag skulle göra regelbundet om det över huvud taget gick – så är jag rent av tvungen att cykla på väg 72, för det finns inte ens parallella småvägar jag kan ta.

Men priset jag ska betala för att låta bilen stå är alltså att inte bara riskera mitt liv på en väg som är fullständigt livsfarlig för alla trafikanter utom MC- och biltrafik, och tung trafik, utan att dessutom vara måltavla för idioter i trafiken. För ja, om du med vett och vilja stryker dig så nära en cyklist på vägen att de försätts i fara på något sätt, så är du idiot. Det finns inget annat sätt att uttrycka det på. Idiotförklaring rakt upp och ner. Jag har lagen på min sida, det är förenligt med alla mål uppsatta för Svea rike att människor ska röra på sig mer, och din “rätt” att få färdas på mindre vägar utan att behöva göra en korrekt omkörning förbi en cyklist trumfar INTE det. Du skulle inte ens få något körkort till att börja med, om du gjorde så under din uppkörning.

Samtidigt finns det ytterligare en aspekt i cyklistfrågan. Vi har i dag en cykelkultur som inte liknar något man någonsin sett förut, annat än möjligtvis hos elitcyklister: Vi använder cykel som både träningsredskap, transportmedel och pendlingsredskap på ett sätt vi aldrig tidigare gjort. Och dessa hatiska bilister och yrkeschaufförer som tror sig ha rätten till företräde på väggarna är inte de enda som inte förstått att det måste finnas en cykelinfra för att möta detta. Vi som cyklar mycket, långt och fort KAN INTE och SKA INTE vistas på samma cykelbana som gående och cyklister som cyklar lugnt och sakta. Det MÅSTE finns tillgång till “motorväg” för sträckor som exempelvis väg 72 från Heby kommun (och längre) och in till Uppsala. För det säger sig självt att jag inte är intresserad av att “fincykla” i promenadtakt i 4,2 mil hemifrån in till stan för att jobba eller utföra mina ärenden. Jag vill cykla FORT och EFFEKTIVT, på samma sätt som en bilist vill kunna åka FORT och EFFEKTIVT med sin bil på motorvägen när han ska transportera sig från punkt A till punkt B. Och på min racer kommer jag upp i 40 km/h utan problem. Det innebär att jag som cyklist behöver en särskild bana avsedd för de som cyklar fort när jag ska cykla långt, medan jag genom mindre samhällen, som exempelvis Morgongåva, absolut kan leva med att jag som cyklist också måste sänka hastigheten, precis som jag måste göra det när jag åker bil.

Om Sveriges befolkning ska röra mer på sig, så måste infrastrukturen för det också finnas och den måste fungera. Det gör den inte i dag. Inte på långa vägar. Vare sig i stadstrafik eller på landet. Och man har över huvud taget inte förstått att det finns ett nytt trafikslag på vägarna: Vi som faktiskt vill cykelpendla långt, mycket och snabbt. Vi är det ultimata målet för varenda hälsosatsning som finns i det här landet – men vi saknar möjlighet att faktiskt leva det där aktiva livet även i transportsammanhang, eftersom det inte är sannolikt att såna som jag överlever i längden när vi försöker. Ironiskt nog, eftersom jag alltid sagt att jag kommer bli väldigt gammal. Vi blir det, i min släkt. Men det som mer än något annat skulle påverka min hälsa positivt och bidra till att jag inte bara lever länge, utan dessutom är frisk och stark ända in i det sista, är det som kommer döda mig, den dagen en bilist eller långtradarchaufför faktiskt träffar mig. Eller ännu värre; lemlästar mig för återstoden av mina 50+ år på den här planeten. Och det är lika mycket idioti i det, som de som tror jag är en måltavla när jag cyklar. 404: rim och reson ej hittat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *