Corona-test och framtidsfunderingar

Den här märkliga förkylningen, hur lindrig den än må vara, ställer ändå till det lite. Jag tycks köra någon sorts varannan-dag-grej, där jag ena dagen är hyfsat pigg och får saker gjorda, och nästa dag är mest bara trött, har ont i kroppen och timmarna bara rinner genom fingrarna på mig. Det är en märklig känsla, i synnerhet när jag inte mår jättedåligt egentligen. Inte mer än värk i lederna nu och då, frossa, konstigt men lindrigt ont i halsen, och en metallisk smak i munnen. Och så lite halvtäppt och halvsnorig om vartannat. Allting på en nivå där jag innan den rådande pandemin bara tagit en Alvedon och ändå gått till jobbet, men där man nu helt enkelt får stanna hemma.

I går var en lite piggare dag, och då fick vi äntligen röjt färdigt i 14-åringens rum. Det blev lite ommöblering också, och både han och jag var nöjda när det var klart.

14-åringens rum. Nu kan man se golvet! 😀
Suddig bild, men men. Vi fick i alla fall plats med pianot också, trots att hans rum är ganska litet.
Stor tv har han också på sitt rum – det räcker ju inte med en ynka vanlig dataskärm när man spelar spel. 😛

Jag fick även bytt gardiner i stora fönstret i köket, vilket jag skjutit på i några dagar. Och ja, det är alltid fördraget i det fönstret, eftersom man ser rakt in i köket från lilla vägen utanför (eller trädgården), och jag tycker inte om det.

Påskgardiner nerplockade, vintergardiner på plats. 🙂

Annars gick gårdagen i huvudsak åt till att sy färdigt stora julklappen åt syrran, men det kan jag ju inte visa några bilder på, förstås. 😛

Dagen i dag blev så klart en sån där trött dag där jag inte riktigt orkat något. Det berodde i och för sig även på att jag var vaken länge och behövde upp vid 8 i dag för att åka och ta Corona-test. Lite lätt trött i fejset var man ju onekligen när man drog iväg, men det var ju som tur var inget man behövde vara nämnvärt pigg i skallen för att göra. Och för den som inte gjort Corona-test, så kan jag ju säga att det är precis så obehagligt som alla säger. Ont, rent av, för de är inne och petar på någon nerv längst bak där, det är jag övertygad om. Och så i svalget också, så att man (jag) får kväljningar också. Tur det inte är något man behöver göra på en dejt åtminstone, haha.

De var snabba att analysera provet, redan kvart i sex i eftermiddags fanns resultatet på 1177, även om det inte var vidimerat ännu. Men det spelar ju ingen roll, det finns ju inte så värst mycket att tolka – testet var negativt, och det är jag i grunden ganska glad för, även om det hade varit bra att ha lite antikroppar. Men jaja, jag är ändå glad jag slipper bli sjuk i det där eländet.

Ingen Covid 🙂

Jag var hemma igen vid 10:30 ungefär, och hade hela dagen framför mig, men inte sjutton hjälpte det. Den försvann mest bara, och jag fick inte gjort så mycket mer än att sticka färdigt transgender-strumporna 17-åringen ska få i julklapp. Alltid något. Några varv till på min Joji Locatelli-tröja fick jag också petat in, och jag är nästan klar med andra ärmen på den. Sen är det bara en liten halskant och att fästa alla trådar, så är den med färdig.

Färdigstickade raggsockor. Bara att fästa trådarna och skölja upp dem, sedan kan är de redo för paketering.

Det verkar för övrigt som garnius.se kommer leverera, för så vitt jag kan se ska paketet med garn vara på väg nu. Frågan är när det dyker upp bara. Jag hade hoppats att det skulle komma innan helgen, för jag är nästan löjligt pepp på att börja på Zweig-tröjan åt 17-åringen, men vi får se. Senaste registrerade händelsen var kl 01 i natt, när det registrerades i Jönköping. Sen misstänker jag att det behöver inom Uppsala en sväng också, innan det fortsätter ut till mig. Och så beror det så klart på när Bring tänker köra ut det, för de levererar inte varje dag, så vitt jag vet. Men jaja, jag har ju andra paket att pyssla med ifall det dröjer till efter helgen, så det är ju ingen katastrof om det dröjer några dagar till.

Ja, precis så spännande är mina dagar nu. 😛 Jag är lite hängig, lite förkyld, lite pigg, lite i julklappstagen. Typ så. Fast samtidigt är jag kvar i studiegruppen som jag och tre andra 40+-studenter skapade på FB, och ser hur de sliter inför tentorna i helgen. Och jag känner bara att jag tappar peppen allt mer. Jag känner att det var en bra idé att plugga för att säkra ekonomin på sikt, men den här kursen (som jag släppt taget om sedan 1½ vecka tillbaka) fick mig att tappa både sugen och motivationen. Just nu är jag istället tillbaka till att jag ska satsa på de kreativa sakerna, och känner ärligt talat i skrivande stund att det kan kvitta med hela utbildningen. Ja, jag har ju ansökt om uppskov och ska tydligen få svar den här veckan. Jag gör mig inga illusioner om att få det godkänt, och känner att det kan kvitta. Jag borde istället försöka skriva mig ur det här, skriva mig till ett bättre liv. Det var ju därför jag började blogga igen, eller det var i alla fall en stor del av skälet. Jag ville få in rutinen att skriva varje dag, även om det bara var helt prosaiskt och i form av ‘det här har jag gjort i dag’. Och det har jag ju faktiskt lyckats med. Jag skriver i stort sett varje dag, eller åtminstone varannan, och har gjort det i över ett år nu. Det börjar bli hög tid att föra över det till mitt kreativa skrivande, och att skapa rutiner för att skriva på det sättet dagligen också.

Jag tror jag får dra upp en struktur för det i morgon, faktiskt. I morgon ska jag börja skriva noveller igen och få in/tillbaka vanan att skriva kreativt. Ett steg i taget, så ska jag väl få ur mig en bestseller till sist. 😉

Dags att omfamna magin, va? 🙂

1 kommentar

  1. Ja omfamna!!!
    Så fint det blev på rummet förresten.

    Kraaam och krya på!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *