Bröllopsresan

Jag har varit gift två gånger, men bara varit på én bröllopsresa, efter första bröllopet. Och den var lite speciell, kan man väl säga. Men låt oss börja från början. Eller rättare sagt, låt oss börja med bröllopet, som ägde rum en smällhet dag i juli 1994, närmare bestämt den 9. juli. Bröllopet är en historia i sig, och den berättar jag nog en annan gång. Men vi kan väl säga som så att den nyblivna maken hade lite annorlunda idéer kring vad som förväntades både kring bröllop och bröllopsresa, och att jag till stor del helt enkelt blev överkörd i mina önskemål både kring bröllop och bröllopsresa av honom och hans mamma.

Hur som helst. Gifta blev vi, och någon vecka efter bröllopet skulle en lite annorlunda bröllopsresa ta vid. Det vi var överens om var att det skulle bli en road trip, och att vi skulle mellanlanda på High Chaparral och att vi skulle lära oss vaska guld hos Guldström i Småland. Resten skulle vi ta som det kom, och helt enkelt bara åka dit vi råkade känna för den dagen. Maken tyckte även vi skulle stanna till hos hans kompis Paul, en märklig dagdrivare och från början mer eller mindre rikemansson, som numera umgicks i första hand i ganska ljusskygga kretsar. Oklart varför. Nå, vi skulle stanna till hos Pauls mamma snarare, för hon bodde också i samma trakter som vi hade tänkt oss till, för Paul skulle spendera ett par veckor där.

Den så kallade bröllopsresan inleddes med en 24-timmarskryssning tillsammans med ett annat par som vi umgicks ganska frekvent med. Allt förlöpte väl tills vi hade kommit ombord på båten och installerat oss i den delade hytten, och jag var klar för att utforska båten. Jag frågade maken om vi skulle gå en sväng, och plötsligt var han som förbytt och vägrade svara mig över huvud taget. Tredje gången jag försökte få ett svar av honom gav han mig bara fingret och vägrade fortfarande svara. Jag stod som ett frågetecken och förstod ingenting alls, och av minerna hos det andra paret att döma, så gjorde inte de det heller. Tilläggas ska att det här var ett beteende hos min nyblivna make som jag inte hade sett tidigare.

Jag blev naturligt nog jättebesviken över hans beteende och gick helt enkelt min väg, för att utforska båten på egen hand. Det dröjde många, många timmar innan han och det andra paret dök upp i en karaokebar där jag hade hittat en plats att sitta. De hade då avverkat flera av de andra barerna på båten och var mer eller mindre runda under fötterna redan, medan jag inte hade druckit någon alkohol och alltså fortfarande var nykter.

Jag höll masken när det andra paret kom bort till bordet där jag satt, och maken följde efter dem. Jag frågade om de hade haft en trevlig kväll, och det hade de. Maken instämde, och behandlade mig som en tillfällig bekant han råkat på, men utan att på något sätt vara otrevlig mot mig. Jag hade kunnat vara precis vem som helst. Kvällen fortsatte på samma sätt, och när det blev sovdags så gick alla till sängs i varsin säng i fyrabäddshytten. Maken fortfarande utan att behandla mig på annat sätt än hövligt, varken mer eller mindre. Han fortsatte likadant nästa morgon, utan att ge någon som helst förklaring till sitt beteende kvällen innan eller den opersonliga vänlighet han visade mig nu, dagen efter.

Vi kom hem sent samma eftermiddag, och skulle i princip bara packa om och sova, innan vår road trip tog vid dagen efter. Och den morgonen var han som vanligt igen. Jag vet än i dag inte vad som flög i honom under den båtresan. Hur som helst, vi hoppade i bilen och styrde kosan söderut, mot Småland. Vi åkte direkt till Pauls mamma, som bodde i ett stort, mysigt hus som en gång hade tillhört någon sorts förman till ett närliggande gods. Det låg otroligt vackert till också, vid en sjö, och hade en egen brygga. Pauls mamma var dessutom fantastiskt trevlig, om än lite egen, och hon gjorde den godaste hemgjorda jordgubbssaft jag någonsin smakat.

Vi blev inkvarterade i ett rum hos henne, och fick besked om att vi inte fick duscha, bada eller tvätta håret i huset, utan det fick vi göra nere i sjön istället. Men jaja, det var väl inte hela världen, tänkte jag, och opponerade mig inte om det. Det var hennes hem, hennes regler.

Jag minns väldigt tydligt den första kvällen vi var där, när vi satt ute på kvällen i den ofantliga grönskan, medan gräshopporna spelade öronbedövande högt. Pauls mamma berättade att hon inte kunde höra dem längre alls, på grund av åldersrelaterad hörselnedsättning (hon var över 70, vill jag minnas), och jag minns hur fascinerande jag fann detta, eftersom hon inte hade några som helst problem att höra allt vi sa när vi samtalade, utan att det bara var vissa ljud som hade försvunnit helt för henne.

En annan sak jag mindes väldigt väl var att jag blev extremt myggbiten, och att jag tänkte att jag kanske var gravid och att det var första tecknet. Jag vet inte riktigt varför jag tänkte så, men lustigt nog sa Pauls mamma precis samma sak när jag berättade att jag hade blivit så extremt myggbiten. Det visade sig vara korrekt också – mitt första barn var på väg. Men det fick jag inte veta med säkerhet förrän några veckor senare.

Det första dygnet på besök hos Paul och hans mamma var ganska trevligt. Sedan ville Paul titta på en serie med filmer som handlade om andra världskriget på kvällarna, och maken hakade genast på, trots att han aldrig visat något nämnvärt intresse för andra världskriget någonsin innan. Själv var jag måttligt intresserad. Dels för att jag är norska och andra världskriget är något man får lära sig om i mycket, mycket större grad i Norge än i Sverige, och dels för att det här ju skulle vara vår bröllopsresa. Att spendera kvällarna med att titta på timme efter timme med dokumentärfilm om andra världskriget var inte riktigt vad jag hade haft i åtanke. Så jag spenderade kvällarna ensam på det rum vi hade fått tilldelat, i väntan på att sömnen skulle infinna sig. Det fanns ingenting annat att ta sig för. Och dagtid ville maken enbart umgås med sin kompis Paul, och det var som om jag inte existerade.

Meningen var att vi skulle stanna där i en eller högst två nätter. När vi hade varit där i fem-sex dagar, vilket var ungefär hälften av den tilldelade tiden vi hade för vår bröllopsresa, så började jag bli redigt irriterad, och krävde att vi skulle åka vidare, och fortsätta med den planerade road trip’en. Maken vägrade först, men gick till sist med på att vi kunde ta en dagstur till Guldström, under förutsättning att vi återvände till Pauls mamma på kvällen, och att Paul och hans lilla 5-6-åriga dotter, som nu hade kommit för att spendera sitt sommarlov hos sin pappa och farmor, följde med oss till Guldström. Jag gav med mig, bara för att få göra något, vad som helst annat än att stirra på väggarna hela dagarna och hoppas att min nyblivna make skulle varsebli min existens igen.

Det gick som man kunde förvänta sig. Maken ville helst hänga med kompisen, och tyckte att jag kunde väl ta hand om kompisens dotter medan vi var hos Guldström. Jag kokade när dagen var över och vi återvände till Pauls mamma, men hade ingen möjlighet att ta upp frågan.
Den kvällen låg jag vaken till 2 på natten, och väntade på att kvällens andra världskrig-maraton skulle ta slut och maken komma och lägga sig. Sedan krävde jag att vi skulle fortsätta till High Chaparral dagen efter, att vi skulle göra det ENSAMMA, och att vi inte skulle återvända till Paul eller hans mamma. Maken blev jättesur, och vägrade gå med på det, om vi inte stannade ytterligare en dag hos Pauls mamma, därför att han ville ha en till kväll med andra världskrig-maraton, och för att ‘det vore ju otrevligt att åka iväg själva på det där sättet’…(!) Igen gav jag med mig, och det blev ytterligare en dag och en natt hos Paul och hans mamma, och ännu fler timmar av stirrande på tak och väggar, i väntan på att bröllopsresan helt enkelt skulle ta slut.

Till slut åkte vi vidare till High Chaparral, och hade vid det laget tre dagar kvar av det som skulle ha varit vår bröllopsresa. De dagarna var i huvudsak bra, åtminstone erkände maken nu min existens, men det var inte på långa vägar tillräckligt för att väga upp för den planerade road trip’en som det i grunden inte blev något av. Hade jag inte sagt ifrån, så hade vi inte ens besökt vare sig Guldström eller High Chaparral, och hade vi fortfarande varit gifta, så vetisjutton om jag inte fortfarande hade legat ensam i en säng i Småland och stirrat i taket medan min make tittade på andra världskrigdokumentär med sin kompis istället för att spendera ens 5 minuter tillsammans med hans nyblivna fru…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *