Black Friday

Black Friday

Alla som känt mig längre än 5 minuter vet att det här med överdriven konsumtion är något jag har väldigt, väldigt svårt för. Att jag därför inte är något större fan av Black Friday är förstås ingen överraskning. Det var det nog däremot när jag, av alla människor, tackade ja till jobbet som logistikchef på ett bolag vars verksamhet uteslutande bestod i att sälja saker. Long story short: Det hade familjeskäl, jag behövde just då finnas till hands för ett av mina barn, och jobbet var på hemmaplan, bara 5 minuter hemifrån.

Jag blev inte långvarig där dock, i huvudsak av skäl relaterade till företagsstrukturen på det aktuella bolaget. Men det var även en stor lättnad att få lämna det jobbet av skäl som relaterar just till mina åsikter och känslor inför överdriven konsumtion och uppmaningar därtill. För jag hade inte jobbat där särskilt länge innan det var dags för uppladdningen inför Black Friday, och de samtal som ägde rum internt med ledning osv gick verkligen inte i linje med mina egna övertygelser i fråga om just konsumtion.

Jag har full förståelse för att människor väntar med att skaffa saker de verkligen önskar sig eller behöver tills Black Friday-veckan kommer. Det är privatekonomiskt klokt på alla sätt och vis, och jag har inga synpunkter på att man skaffar saker man önskar sig, men inte egentligen behöver. Det gör jag med. Ibland. Det jag har svårt för är när shopping blir ett självändamål, och när det når nivåer där man betalar 15-20 000 för en klänning man kunde ha sytt själv för 800 kronor. Okej, alla kan inte sy sina egna kläder, men ni fattar min poäng – att insatsen för att tillverka + kostnaden för material utgör en faktisk kostnad som understiger 10 % av kostnaden för att köpa den i en butik som saluför saker märkta med ett visst varumärke. Och vi ska inte ens tala om kändisgalenskaperna, där en förlovningsring för 100 000 DOLLAR eller mer är helt normalt. Snacka om att kasta pengar på ingenting alls. Ju dyrare ring, desto mer tycker han om en? Är det grejen? Obegripligt.

Nå, åter till Black Friday. Jag ser som sagt inget orimligt i att vänta in den här veckan för att införskaffa något man verkligen önskar sig eller behöver. Det jag har svårt för är att det är en generell shopping-vecka, där syftet är just att shoppa. Ju mer, desto bättre. Och priserna är helt fantastiska! Det är bara det att de där priserna fortfarande innebär en vinst för bolaget, har ni funderat på det? Så om du får 70 % rabatt på en vara, och bolaget fortfarande gör en vinst på dealen – vad säger det dig om normalpriset på den varan? Är den där klänningen som normalt sett kostar 15-20 000 faktiskt VÄRD den summan? Det man ska komma ihåg är att Black Friday-veckan är inte välgörenhet från företagens sida, absolut inte. Den har två syften; 1) att bli av med varor man har mycket av som samlar damm på hyllorna, 2) att sälja så mycket som möjligt för att driva upp omsättningen innan årsboksluten. Det här gör man även genom att köpa in mer varor, vilka produceras i låglöneländer, och som bland annat påverkar deras miljö enormt mycket. Vi återkommer till det.

Black Friday i Sverige har funnits sedan 2013. En väldigt ny företeelse, således. Och redan första året ökade handeln med 100 % den dagen, och det har sedan dess bara ökat ännu mer, och Black Friday är nu inte längre bara Black Friday, utan det blev snabbt Black Weekend, och är nu utökat till att bli Black Week. Och vi är bara inne på 6:e året med den här företeelsen. Galet! Det finns andra skäl att ha betänkligheter kring det här också, för det också vanligt med fantastiskt förmånliga kreditköp, som i längden ofta visar sig inte alls vara vare sig fantastiska eller förmånliga, utan rena skuldfällor.

Jag har själv en liten sidoverksamhet där jag handfärgar garner och gör stickmönster, men jag har svurit på att aldrig ha Black Friday-kampanjer på något av det jag tillverkar. Never. Jag vägrar bidra till shoppinghysterin. Däremot ger jag gärna rabatter vid andra tillfällen, och ibland helt random. “Åh, vad jag skulle vilja göra en sån tröja, men jag har inte råd med 5 härvor av det garnet…” kan leda till svaret “Vad roligt att du vill göra den. Har du råd med 4? I så fall bjuder jag på den femte, och så får du mönstret på köpet”. Då har jag gjort min kund glad, jag har råd i min företagsbudget att göra sånt ibland, och den bästa reklam man någonsin kan få är en glad kund som fått något de verkligen önskade sig. För mig är det sund företagssamhet, vilket jag har väldigt svårt att se Black Friday-bonanzan som. Den är mest bara grotesk, och jag blir ärlig talat lite ledsen när jag ser mina favoritföretag ta del av det hela, och skicka på mig det ena nyhetsbrevet efter det andra med Black Friday-deals. Det naggar mitt förtroende för dem som seriösa företag i kanten en hel del. För vi behöver inte MER konsumtion. Vi behöver VETTIG konsumtion.

En del av mig önskar jag kunde byteshandla mycket mer än de flesta gör i dag. Tjänster och gentjänster. Du lagar en bunt lunchmatlådor (jag handlar råvarorna) åt mig att stoppa i frysen, jag stickar raggsockor eller vantar eller mössa åt dig. Du byter däck på min bil, jag byter blixtlås i din favoritjacka. Jag hjälper dig korrekturläsa din uppsats eller ditt manus, du gör något annat för mig. Allt behöver inte handla om kronor och ören jämt, om att konsumera, slänga saker som hade kunnat lagas osv.

Åter till det där med att produktionen ligger i låglöneländer – visste du att det går åt 11000 liter vatten för att producera ETT PAR jeans? Det är lika mycket vatten som du dricker på 10 år. 10 ÅR! Och då dyker ju en helt annan frågeställning också upp: Om det kostar 11000 liter vatten att producera ett par jeans, och du spontanköper 3 par jeans under Black Friday-veckan bara för att det var ett riktigt bra pris och inte för att du egentligen behövde dem, vad har du egentligen gjort då? Jo, du har bidragit till att den allmänna konsumtionshysterin fortsätter, därför att återkopplingen du, och alla andra, gett till företaget är att det fungerar för dem att kränga en massa saker under den här veckan. Så nästa år kommer de slå på ännu större och försöka få ännu fler att spendera ännu mer, och totalt sett kommer vi bara längre och längre ifrån allt som heter rim och reson i konsumtionssammanhang. Du har dessutom spenderat motsvarande 30 ÅR av dricksvatten för en person på de där jeansen du egentligen inte behövde. Och det var inte ens ditt eget vatten, utan någon annans. Vatten de kanske kunde använt för att odla mat i sin köksträdgård, exempelvis.

Vi har alla saker vi önskar oss, men vi skulle verkligen behöva en reality check på vad vi spenderar våra pengar på och varför vi gör det. Hur mycket är behov och hur mycket är lust? Vilka betalar EGENTLIGEN priset för den där produkten? Du eller människan på andra sidan jorden som tillverkar den? Och vem sitter kvar med hela kakan i slutänden? Och hur påverkar allt det här den här lilla blågröna kulan vi allihop är beroende av för att överleva?

En liten sneak peek på var jag jobbade som logistikchef. Och nej, det var inte hos Apotea, utan ett annat bolag som hyr in sig i samma lagerhall som Apotea. Så allt man ser i den här översiktsvyn från hallen (videon startar vid 2:21, och det handlar bara om ca 20 sekunder av videon där vi ser större delen av hallen), är inte Apotea, utan ytterligare några bolag till. Vi höll alla till i bortre änden av hallen, ungefär från där ni ser de två stora dörrarna på långväggen. Det är inte heller hela hallens fulla djup man ser, utan man ser typ 2/3 av det. Så det är enormt stort, och det är enorma mängder varor som går in där. Och som sedan ska ut igen. Konsumera, konsumera, konsumera. Apotea hade åtminstone vettiga produkter, som mediciner (men vansinnigt mycket annat jox också), medan vårt bolag hade mest nöjesprodukter, kan man väl säga.

AniLove

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *