Bestemor

Det här är min bestemor (mormor). Eller var? Hon dog för många, många år sedan, och det här är den enda bild jag äger på henne. En suddig bild tagen med min julklappskamera, i alldeles för dåligt ljus. Men man ser att det är hon i alla fall.

Min bestemor och jag stod aldrig varandra nära. Vi var nog för olika som människor för det, kanske. Men hon var likafullt en viktig människa i mitt liv, och någon som påverkade mig mycket. Bland annat var hon helt fantastisk på att hitta på helt nya ord bara rakt upp och ner. Som ‘pøngle’, som beskrev en liten låda, ask, väska eller egentligen vad som helst som man kunde förvara saker i, och som inte var jättestort. Ett annat ord var ‘funtelfjert’, som var smeknamnet hon gav min första pojkvän. Och när jag var liten gjorde hon ibland små sagoböcker, där hon hade klippt ut bilder ur veckotidningar och limmat på papper, skrivit små berättelser till bilderna om mig, och sedan gjort hårda pärmar av kartong och knutit ihop allting till en liten bok.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på min bestemor i dag. Kanske för att jag är osams med 14-åringen och jätteledsen över hans beteende, och önskar mig något som kan “get my mind off things”. Som att sy. Det kan ha varit därför. För min bestemor var grymt duktig på att sy. Jag har sett en del av sakerna hon gjorde, fast det som slår mig just i dag, är att jag nästan aldrig såg henne sitta vid symaskinen. Det är faktiskt lite märkligt, för vi bodde grannar under hela min barndom. Men hon kanske sydde mindre redan då, när hennes egna barn var utflugna och hade egna hem. Men jag vet att hon sydde mycket till dem när de var barn och ungdomar i alla fall.

En annan sak som slår mig i dag är det hon har på sig på bilden. En klänning som var knäppt framtill, lång underkjol under, och så ett förkläde. Det var liksom hennes uniform, och det är så jag minns henne. Jag tror jag såg henne i byxor kanske 2-3 gånger under alla år innan hon dog. Annars var det alltid det där hon hade på sig. Framknäppt klänning och förkläde. Åtminstone förklädena vet jag att hon sydde själv, men jag har för mig att hon sydde flera av de där klänningarna också.

Enda gångerna man såg henne utan förklädet var på julafton, eller om hon och bestefar för ovanlighetens skull var hem till något av sina barn med anledning av födelsedagar eller så. De åkte inte så ofta hemifrån, vad jag kan minnas. Jag minns faktiskt inte ens hur de gjorde när de skulle åka på affären för att handla. Hade bestefar ens körkort? Bestemor hade inte det i alla fall, de ägde ingen bil, och jag såg aldrig bestefar köra heller.

De var i alla fall inte speciellt sociala av sig, mina morföräldrar. Ingen av deras barn var väl det heller egentligen. Där brås jag nog på den sidan av släkten, trots allt. Jag är lite enstöring, jag med, och är väldigt hemmakär. Det är få människor jag uppriktigt tycker om att umgås med, och ännu färre jag tycker om att ha hemma hos mig. Knappt en handfull kanske?

Hur som helst, jag kom att tänka på mormor och hennes “uniform”. Den framknäppta klänningen och förklädet ovanpå.

Kanske skulle jag sy mig ett sånt förkläde att ha när jag bakar. Jag använder annars alltid förklädet min moster Kjellfrid, som dog i slutet på november förra året, gjorde åt mig. Mitt julförkläde. Kanske skulle jag sy mig ett bestemorsförkläde att ha när jag bakar till vardags också?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *