Att trolla med orken

Den här veckan sparkar mig lite där bak. Dels är jag schemalagd varje dag och det ska nötas latinska namn på ben, utskott och håligheter både på längden och tvären, och dels händer det saker på den privata fronten som fått mig att ifrågasätta vad jag ska göra framöver. Hur jag ska göra.

Jag är väldigt glad för att saker och ting rullar på för både 14-åringen och 16-åringen nu, men jag är lite orolig över hur slitna de är. Jag hoppas det ska vara övergående och lägga sig igen när allting inte längre känns nytt hela tiden. Så på den fronten känns det ganska hoppfullt just nu. Då är det värre med 25-åringen, som i går kväll meddelade att han inte orkar mer nu. Han är helt slutkörd och har inget mer i sig. Hans mående har nått en sådan punkt att det har blivit nödvändigt att begära att han blir sjukpensionerad, åtminstone på halvtid. Så där blir det ännu en process att hantera. Måtte den gå snabbare och smidigare än det vi redan dealat med i år!

Jag tänkte först att risken var överhängande att jag skulle få sluta plugga och söka jobb igen på heltid, för om 25-åringen inte orkar hjälpa till ekonomiskt, så funkar det bara inte för oss. Men så var det ju det här att jag sökte jobb i över 1½ år utan att hitta något, trots mina fancy utbildningar och min stora kompetens. Det var ju det som fick mig att sätta mig på skolbänken igen. Eller bland annat det då. Och det finns ju inga fler jobb nu – snarare tvärt emot, med tanke på Covid-19. Dessutom är mina möjligheter att faktiskt få ett välbetalt jobb betydligt mycket större om jag utbildar mig inom det här, och ett välbetalt jobb kommer jag behöva om 25-åringen blir sjukpensionär. För det innebär att jag måste hjälpa honom med försörjningen så länge jag lever, åtminstone så länge han är singel och inte lever med någon annan, och det finns dubbla inkomster i hushållet på det sättet. För blir du sjukpensionär på heltid som 25-åring, så är din månatliga ersättning 9300 kronor. Det är vad man ska leva på resten av livet om ens depression förstör livet så mycket för en att man inte klarar av att jobba. Så det finns inte på kartan för honom att någonsin kunna flytta till en egen lägenhet, exempelvis.

Jag har inget emot det. Jag är okej med att han och jag kamperar ihop för evigt, och jag är okej med att behöva stötta upp ekonomiskt för att han ska kunna ha ett drägligt liv. Men för att kunna göra det, så måste jag skapa förutsättningarna för det, och det är väldigt svårt att skapa några förutsättningar om jag inte ens kan få ett jobb. Så absolut bästa alternativet i den här situationen är ändå att fortsätta plugga och ta mig igenom utbildningen på något sätt. Jag måste helt enkelt klara av det på något sätt.

Det hela aktualiserar återigen tankarna på att flytta till Spanien, där det är billigt att leva. Eller kanske Bali? På något sätt måste vi skapa mesta möjliga livskvalitet med begränsade medel, och ett led i det är ju att leva någonstans där det inte kostar skjortan att leva och bo. Men det är en senare fråga, som ligger minst 3 år framåt i tiden.

Aja…just nu måste vi på något sätt få ihop det ekonomiskt så att vi överlever över huvud taget de kommande tre åren. Min tanke var att jag skulle kunna jobba lite mer så fort jag fått ungdomarna tillräckligt mycket på fötter för att deras vardag ska flyta på lite bättre, och det är ju ganska precis den punkten vi är vid just nu. Så lägligt då att jag blev bokad på jobb i morgon, även om det bara blir strax under 5 timmar. Men jag har en föreläsning innan, som jag absolut inte bör missa, så det fick bli en kompromiss. Men det kommer bli en riktigt lång dag… Jag kan förvisso sova till 7 i morgon bitti, men sedan blir det full fart hela dagen, ända fram till kl 23 på kvällen, när jag äntligen landar hemma igen. Och på torsdag är det föreläsningar i flera timmar igen, och på fredag seminarium, där vi även ska göra presentationer. Om jag längtar till fredag kväll, you ask? Du anar inte. Det känns som om jag trollar med orken för att den ska räcka till hela dagarna nu.

Nu ska jag gå och tvätta mitt ansikte och ställa undan morgondagens matlåda (bilden ovan, som inte har ett skvatt med inlägget att göra, visar dagens middag/morgondagens matlåda), sedan blir det sängen. Trots att klockan inte ens är 22 på kvällen. Det ni. 😛

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *