Ångkokt kvinna

Ujuj, nog blev det hett i dag, allt! Och det var nog uppe på 30 grader och kanske lite till innan det äntligen vände under kvällen. Min plan om att ha en lugn sydag inomhus var synnerligen bra tänkt, om jag får säga det själv, men det blev minst sagt svettigt ändå. Fast inte på de vanliga ställena, som när man tränar exempelvis, nejdå – i dag har det känts som om jag ångat ur varenda por på kroppen. Ett stycke ångkokt kvinna serverad! 😛

Det hade lämnats önskemål om våfflor tidigare i veckan, vilket blev uppskjutet tills i dag på grund av orsaker. Klok av skada bestämde jag dock att våfflorna INTE skulle tillverkas runt middagstid, utan vid lunch, och att de fick gälla som middag trots att det i mina ögon snarare är för godis att räkna. Men vad fasen, det är ju ändå lördag. I alla fall, jag är MYCKET glad att jag gjorde våfflorna mitt på dagen medan köket fortfarande låg i skugga, för det var då sannerligen varmt nog redan då. Men till sällskap under våffelgräddningen hade jag 16-åringen som var lika delar passionerat arg och allmänt uppretad över amerikansk polis och deras beteende framförallt gentemot BIPOC-personer, samt ivrigt fäktande redogjorde för det ungdomsuppror som äger rum i medierna gentemot stofiler och gubbvälde i allmänhet. Tiden gick fort medan vi diskuterade dessa frågor, och det var hyfsat uthärdligt att grädda våfflor i hettan (i alla fall så länge jag tog några kliv bort från våffeljärnet varje gång jag fyllt det på nytt).

En annan fördel med att inte ha någon schemalagd matlagning senare på dagen var att jag kunde ägna hela eftermiddagen och halva kvällen åt att göra adventskalenderpaket. 😀 Fyra stycken har jag gjort i dag, och hade riktigt kul med det. Det innebär även att jag nu har 12 paket klara, och av de 12 som återstår så är det 5 som ska tillverkas och resterande sju är småsaker som ska köpas. Och av de fem som är kvar, så tänkte jag tillverka åtminstone två av dem i morgon.

Tyvärr kan jag ju inte visa bilder på kalenderpaketen eftersom syrran läser min blogg, så istället får ni se en bild på våfflor med jordgubbssylt och glass. 😉

Ingen pausfågel, men en pausvåffla! 😛

Jag kan visa er en annan sak jag pillat med mellan varven i dag däremot – mina shorty socks. Det visade sig att den härva jag stickat de senaste två paren av saknade ett antal meter (jag måste ha tagit några meter ur den av någon anledning som jag inte minns), och det blev därför lite väl mycket yarn chicken av det hela. Det slutade med att jag fick repa upp tårna på alla de föregående tre strumporna för att få den sista strumpan lång nog att nå punkten där avmaskningarna skulle börja, och så får jag sticka tåavmaskningar i kontrastfärg istället. Som tur var hade jag färgat en glitterminihärva i matchande blått när jag färgade det här garnet någon gång för hundra år sedan, så jag behövde inte fundera på vilken färg jag skulle använda i alla fall.

Tålösa strumpor.
Nya tår på gång.

Nu har jag njutit av ett långt, svalt bad och lite bokläsning, och tänker nog sno åt mig en våffla med smör och brunost innan det är dags för sängen. I morgon är en ny dag, och förhoppningsvis en som inte är fullt så mördande het som dagen i dag.

Dagens jo-jag-vet:
Vad min IBS-och-fruktos-malabsorptions-mage tycker om våfflor med sylt, glass och sånt? Den är INTE glad, kan vi ju säga. Men ibland får det helt enkelt bara vara värt lidandet som följer sen, eller hur? 🙂

Dagens fråga:
Jag har börjat nysa allt mer. Ett par gånger om dagen, till synes helt apropå ingenting. Börjar misstänka att jag helt enkelt blivit allergisk mot hela 2020.

Dagens irritationsmoment:
Det är banne mig omöjligt att skriva något som helst som nämner mitt jobb utan att människor ska tacka en för det jobb man gör. Seriöst – sluta! Om jag försöker berätta en historia om konsekvenserna för mina patienter av den pågående pandemin, så är det berättelsen som är det viktiga, inte att andra ska ta tillfället i akt och rena sitt samvete över att det är jag och inte de som är där. För det är så det känns. Som om de passar på att rena sitt samvete istället för att på riktigt ta del av den historia jag delar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *