Älskade klänning

Nu är vi waaay back i tiden. Det här är min syster och jag, och jag skulle tro att det är i jultider. Jag är osäker på hur gamla vi kan vara, men gissar på att syrran är 4 år och jag 6, och ska fylla 7 i mitten på januari.

Det jag däremot minns väldigt väl är klänningarna. Min röda och svarta var i ganska tunn bomull, och jag tyckte väldigt mycket om den. Det var en särskild känsla att ha klänning på sig, man var liksom klädd för fest då. Annars hade jag i stort sett aldrig klänning, utan det hörde till julen. Man klädde upp sig till julen, så var det bara. Det kan jag sakna med att leva i Sverige. Här är det väldigt sällan man ser folk klä upp sig på riktigt till jul, utan det är mera sådär “vardagsfint” liksom. Lite trist, faktiskt. Jag minns också julfesterna väldigt väl, där man alltid klädde upp sig ordentligt, med glitter och klänningar i vackra tyger, och så den obligatoriska skopåsen med finskorna i, eftersom rensopad asfalt helt enkelt inte existerar där uppe i norr.

Hm, ett litet sidospår där. Men som sagt, jag minns klänningarna väldigt väl. Jag tyckte jättemycket om min klänning, men den finaste klänningen var den min syster hade. En ljuvligt ljusblå skapelse i något sammetsliknande material (åh, vad mjuk den var!), med tryckta blommor, spets och sidenband. Jag hade kunnat ge en arm och ett ben för att få en likadan, men det hade bara funnits i min systers storlek, sas det. Jag var dock inte svartsjuk på henne för att hon hade den finaste klänningen, absolut inte (jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag någonsin var svartsjuk på min syster…hon var min prinsessa lika mycket som resten av familjens). Men den var galet vacker, och en riktig skatt att äga och ha på sig. Och hon var så fin i den. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *