All over the place

I dag känns det lite som att jag varit all over the place. Fast utan att jag har härjat runt på något sätt alls, så jag vet inte…det kanske bara är i mitt huvud? 😛

Jag vaknade i alla fall vid 8 och kände mig skönt utvilad. Käkade frukost, läste lite Stephen King, kollade mejl, nyheter och vad som händer i mina sociala medier-flöden. Syrran dök upp på Skype, och vi surrade en stund, som vi oftast gör när båda är hemma på förmiddagarna. Jag njöt av att känna att jag mådde fysiskt bra på riktigt i dag, något som händer så sällan att det faktiskt blir påtagligt när det händer. Inte så att jag går runt och är lidande och mår eländigt annars, utan det är mer att jag mår på ett annat sätt liksom, som inte alls känns sådär underbart skönt som det gjorde när jag vaknade i dag. Min hjärna drog som hastigast iväg på ett stickspår som ledde raka vägen till Los Angeles och klimatet där, eftersom den kom ihåg att såhär mådde jag i stort sett jämt under perioden jag bodde i Spanien. Ja, jag vet att Los Angeles inte ligger i Spanien, det handlar bara om hur jag rangordnar mina önske-orter för framtida boende om jag ska lämna Sverige. Och då ligger Los Angeles snäppet över Spanien, eftersom det är så låga löner i Spanien, krånglig administration, och att ingen i familjen talar flytande spanska (än).

Någonstans mitt på dagen inser jag att jag nog skulle ha gjort en ny vlog till min YouTube-kanal lagom till månadsskiftet…? Jag drar igång den föregående vloggen för att se vad jag sa då egentligen, och mycket riktigt, jag hade planer på att åtminstone göra en vlog en gång i månaden, bara för att hålla igång lite. Jag beslutar på stående fot att helt enkelt filma en vlog i dag, trots att hälften av mina eyelash extensions håller på att ramla ut och jag är mitt i ett nytt utbrott av min vuxenakne. Jag tar mig inte ens tiden att fixa vare sig fransar eller att sätta på smink, eftersom den sistnämnda ändå bara kommer göra utslagen värre i längden. Det får helt enkelt bli vad det blir. Och visst blir det. Jag filmar en vlog som efter editeringen efteråt är strax under 45 minuter lång. Men så har ju mars månad varit sjukt händelserik, det kan man ju lugnt säga.

Tumnagel till min senaste vlog, som kommer vara online på YouTube i morgon eftermiddag.

Annars har jag ägnat dagen åt en hel del stickning, och jag har nu kommit till den punkt där det är dags att börja maska av för ärm-isättning och ärmkulle på boho-koftan. Jag tittar på den andra ärmen och vad jag gjort där, och inser att jag måste repa upp de sista varven på den och göra om det, för det ser inte bra ut. Men det är i alla fall bara några få varv som behöver göras om. Fast först ska jag göra färdigt den ärm jag håller på med nu, förstås. Jag vill mest bara bli klar med det projektet nu, få det av stickorna och montera och blocka denna fjärde kofta av samma slag, och sedan bara låta det ofärdiga mönstret ligga på obestämd tid. Jag är fortfarande inte tillräckligt nöjd med det för att renskriva och publicera det, och nu behöver jag en paus från det igen.

Jag har stickat ett par varv extra på skaftet till strumporna jag håller på med, men ingenting på den nya koftan. Istället har jag börjat sticka en tröja till tomtegubben jag stickade för flera veckor sedan, och som bara fått ligga i väntan på att få hår, ögon och kläder. Och skägg, förstås. Fast någon jultomte tänkte jag inte det skulle bli, utan mer en skogstomte liksom. Men vi får se vad det blir i slutändan.

Naken och hårlös tomtegubbe.

Jag tog mig själv i kragen och lagade ett av de trasiga lakanen som legat på hög hur länge som helst också. Förr i tiden lagade man alltid lakan, vilket man ser tydligt på lakanet jag lagade i dag. Jag är osäker på var det kommer ifrån från början, men jag gissar att det kan vara från min första makes farmor. Det har hur som helst varit lagat en gång förut, och då för hand(!). Det är därför jag tror det kan komma från exets farmor, för hans mamma har haft symaskin hela sitt liv, så vitt jag vet. Och jag vet att det kommer inte från min släkt (jag äger ingenting som kommer från min släkt, så…ja), och inte heller från min andra exmakes släkt, för de kan knappt ens fålla en gardin ens med gemensamma krafter, och skulle aldrig komma på idén att laga ett lakan.

Hur som helst, ofta är det ju just så, i dag lagar man inte saker längre. Ett lakan med hål i mitten kastar man, fastän man samtidigt kastar en massa “friskt” tyg runtom det där hålet. Det är ju egentligen lite synd, kan jag tycka. Lite slöseri, liksom. Förr i tiden skulle man ju ha lagat sånt tills tyget var så tunnslitet att det inte gick att laga längre, och då skulle man klippa hela lakanet itu och sy ihop de friska ytterkanterna istället, så att det blev mitten på lakanet. För det är ju mitten vi nöter sönder, inte kanterna.

Jag undrar dock vad mina söner gör när de sover egentligen. I synnerhet 14-åringen och 25-åringen, för jag har inte varit med om maken till människor att slita på lakanen. Och i 14-åringens fall är det även fullständigt omöjligt att behålla påslakanet på täcket. Det åker av redan första natten efter att man bäddat, och 14-åringen själv har ingen förklaring på hur det går till. Jag svär på att han skulle hitta ett sätt att få det att glida av medan han sover om jag så superlimmade fast hela påslakanet på täcket. 😛

Lappa och laga lakan. Jag gör två lappar i samma storlek, kantsyr dem med overlockmaskinen, och nålar sedan fast lapparna mot varandra på varsin sida av revan som behöver lagas. Sedan syr jag fast dem på min vanliga symaskin (som jag fortfarande är galet kär i). På bilden här kan man se den ursprungliga lagningen till höger, där jag nu gör en mindre lagning inuti den gamla, samtidigt som jag går över ytterkanterna på den gamla lagningen med symaskinen. Det fanns även en lagning under lappen till vänster, men den var så trasig att jag bara klippte bort den, sedan gjorde jag en större lapp än den ursprungliga och nålade dit den.

I morgon ska jag laga ytterligare två lakan, sedan ska de i tvätt. De har legat på hög så länge, så de behöver en ordentlig tvätt igen. Egentligen skulle jag vilja lägga dem i klorin också för att försöka få tillbaka mer av den vita färgen (de är välanvända, så de är tyvärr inte så vita längre), men det vågar jag inte. Jag tror inte fibrerna överlever den behandlingen, för det börjar bli tunnslitet på fler ställen. Det kommer nog bli fler lagningar framöver, men man behöver ju inte påskynda det i onödan.

Annars är det inget nytt att rapportera. Jag blev inte bokad för jobb i dag heller, och har därmed satt mig som obokningsbar i morgon. Det innebär att jag kommer vara hemma även i morgon, och kanske kan jag då få tummen ur och fixa garderoberna åt ungarna som jag egentligen skulle fixa i dag, men som inte blev av. Håhåjaja. Men, men, det är ju ingen panik om deras kläder bor i deras resväskor en dag eller två extra. Men det vore samtidigt skönt att få det ur vägen, så jag hoppas orken för det infinner sig i morgon. Och så hoppas jag orken att plocka ner marknadsståndet i hallen infinner sig också. Men jag har i alla fall börjat på den biten i dag – alltid något.

Hepp, då var klockan midnatt, och eftersom jag var uppe redan kl 8 i dag, så ringer mat- och sovklockan för fullt nu, förstås. Så jag får väl bita i det sura äpplet och lägga mig nu, även fast jag önskar jag orkade vara uppe en timme eller två till. Jaja, man kan inte få allt här i livet. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *