Adventskalender

Vänner, inser ni att det i dag är bara 4 månader och fem dagar till julafton? Det innebär att det är 3½ månad kvar tills 1:a december och första dagen på adventskalendern. Det kan måhända låta som eoner av tid, men samtidigt vet man ju hur sjukt snabbt de där månaderna kommer flyga förbi. Och för min del är det här med stress i december bannlyst, därför julförbereder jag under hela året istället, i lugn och ro.

Jag har ju fixat en del med adventskalendern till min syster, eftersom den måste skickas till Norge i månadsskiftet oktober/november för att jag ska vara säker på att den hinner fram i tid, men jag har även börjat fixa med adventskalendrarna till ungarna (alltså, det börjar kännas konstigt att kalla dem det, nu när de är så stora och mer eller mindre vuxna, allihop). Dels håller jag på att sticka ett par enkla tofflor som ska hamna i 16-åringens adventskalender, och dels hade jag ju beställt en grej (visst nämnde jag det här om dagen?). Den grejen var en påse med “worms on a string”, vilket min 16-åring började prata om för några veckor sedan och sååå gärna ville ha. Och jag tog så klart tillfället i akt att beställa en påse såna på Ebay, från Kina, som skulle levereras någon gång mellan 18 augusti och början på oktober.

Döm om min förvåning när jag gick ut i postlådan i dag och hittade paketet från Kina där, utan att jag hade fått något sms om att betala tullavgifter och grejer… 😀 Så, nu kan jag bocka av det första kalenderpaketet för alla tre (jag tror alla tre skulle ha kul med de där, även 25-åringen. Jag hoppas det iaf, så de får 10 stycken var i ett kalenderpaket).

Besynnerliga figurer, det här…
Snörorm som verkar ha rest med expressfart från Kina till Sverige.

I dag var det förresten första skoldagen för 16-åringen, vilket också innebar första dagen på plats i nya skolan. I våras var det distansundervisning när han bytte skola, så vi var bara dit ett par gånger på möten och för en rundvandring. Vi hade fått information på förhand om att det bara var fem elever från i våras som fortsatte på IMA nu i höst, men det visade sig i dag att det bara var två elever utöver 16-åringen. Och så kommer det komma 24 nya elever till den klassen, som egentligen ska vara väldigt liten, eftersom den även ska vara anpassad för de som tycker det är jobbigt med en massa människor eller har diagnoser osv. Inte helt optimalt med så många elever då, och de jobbar på att hitta vettiga lösningar så att de inte ska bli så många på varje lektion, och har som mål att i möjligaste mån åtminstone dela klassen i två grupper.

16-åringen var stentuff och åkte till skolan i dag utan att ta något ångestdämpande innan (tillsammans med mig för all del, men det brukar inte spela någon roll), och han konstaterade i bilen när vi var nästan framme vid skolan att han blivit så mycket bättre sedan han flyttat till mig att han numera aldrig tar sina lugnande tabletter, utan klarar sig enbart på sina vanliga antidepressiva. Sen blev det lite nervöst när allting drog igång, men inte värre än att hanterade det jättefint ändå. Jag är så stolt över honom! Det är ett jättestort framsteg!

Efter den allmänna samlingen, så hade vi en kort samling bara med 16-åringen och de andra två eleverna som ska fortsätta på sitt andra år på IMA, och därefter var det enskilda möten. Vi var först ut, och fick sätta oss med socialkuratorn och en människa till (hon verkade ha flera olika roller, bland annat som elevassistent/lärare/mentor). Vi pratade om vilka mål 16-åringen har, och berättade att vi pratat mycket om att en bra grej nog vore att fortsätta på en estetisk linje på gymnasiet för honom, eftersom han är så otroligt konstnärligt lagd. Det går inte en enda dag utan att han jobbar på någon av sina OC’s (original character alltså), och dels ritar karaktärerna, dels skriver bakgrundshistorier och även rollspelar med dem online. Och så det här vi kom på med en potentiell framtid som tatuerare… Att han ska läsa något som helst annat än estetiskt känns bara som att gå fullständigt på tvärs av hans natur och talang, även om det kanske inte är lika “fint” som att läsa natur eller whatever. Jag tror han har känt lite så faktiskt, att det kanske inte var lika coolt som att bli marinbiolog, som han också var inne på (ett vansinnigt dåligt studieval om man som 16-åringen bara nätt och jämt uthärdar matte, fysik, kemi och biologi), så jag är glad att han tagit ett steg tillbaka från den tanken och nu följer själ och hjärta istället.

Hur som helst, det vi kom fram till var att han i så fall bara behöver ha 8 ämnen från grundskolan för att kunna komma in på estetiska (oklart hur det där hänger ihop, jag trodde det var 12 ämnen totalt, men tydligen kan man komma runt det), vilket innebär att 16-åringen nu bara har fyra ämnen kvar att läsa in. Inte bara det, han har påbörjat alla fyra ämnen, och i ett av dem – svenskan – har han bara en bokrecension och en insändare kvar att göra, så är det ämnet också avklarat. Hur mycket han har hunnit i de andra tre vet jag inte, men han är i alla fall ordentligt igång med dem.

Det innebär att om han har en bra höst där han trivs i skolan och lägger manken till, så kan han vara klar redan till jul och ha sparat ett halvår. Alternativt lägger han sista halvåret på att läsa in ytterligare fyra ämnen bara för att få 12 ämnen totalt, och kan då välja precis vad han vill eftersom han redan har de grundläggande ämnen han behöver för att vara behörig till estetiska. Om det nu finns så mycket att välja på…det kanske bara är naturämnena kvar att plocka vid det laget, inser jag. Eller så tar han det superlugnt och drar ut på de sista tre ämnena på hela skolåret, fast jag vet inte om det är möjligt att plugga så sakta ens. Då får man nog nästan strunta i att göra något som helst. Oavsett hur han väljer att göra, så är målet tillräckligt nära för att vara praktiskt taget inom synhåll nu.

14-åringen har fått sin första engelskauppgift på distans, men har haft vissa startsvårigheter. Ända tills jag sa att han skulle få 25 kronor per sida med kvalitetstext han producerar tills i morgon. Den grabben blir verkligen motiverad av prospektet att tjäna pengar, så då får det bli så. Om den enda morot som funkar för honom är kronor och ören, så är inte jag den som är den. Whatever works liksom. Fast i kväll hittade jag ytterligare en morot, när jag letade rätt på den ultimata gymnasieutbildningen för honom, tillika i människobyn som är nära nog att pendla till dagligen. Det är en tekniklinje med fokus på IT, AI och som även hade e-sports som tillval. Det fanns alla möjliga sorters programvara att leka med, och man hade tillgång till 3D-printrar och såna roliga prylar också. Perfekt för honom och hans intresseområden, och troligen en linje som har mer nördar än partyprissar, vilket skulle vara bra för 14-åringen (som ju eventuellt bara är 15½ när han börjar gymnasiet).

Allt som allt har det varit en helt okej dag. 16-åringen fick dessutom sitt busskort i dag, och jag har fått en mötestid för att diskutera den alternativa lösning 14-åringens skola har för att han ska kunna få studera i lugn och ro och kanske, förhoppningsvis, orka vara på plats i skolan också. Det går framåt! Om nu bara båda ungdomarna kan landa i sina skolor och tycka det är ok att vara där, så kommer vi vara på banan inför det kommande skolåret, och jag kan förhoppningsvis slippa stressa sönder mig över precis allting, samtidigt som jag själv ska både plugga och jobba deltid. Fingers crossed!

Till sist, en bild på dagens middag. Inte för att den egentligen är så märkvärdig (det ska väl vara att det är egenodlade potatisar och tomater då), utan mest bara för att den får vara omslagsbild på det här inlägget. Jag vill inte riskera att ha förstasidan på bloggen uppe och ha använt “worms on a string” som omslagsbild, och så råkar någon av ungdomarna passera just då… Det förstör ju hela överraskningen i adventskalendern. Så köttbullar som omslagsbild it is! 😛

En miljard köttbullar till middag. Men de var trots allt bara små delikatessköttbullar, och då måste man ta många. Det är sen gammalt. 😉

1 kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *