17 sidor frågor

I dag drog första riktiga föreläsningen i den här kursen igång. Återigen fick jag köra allting på dubbla hastigheten för att det skulle vara uthärdligt att lyssna på (föreställ er en norrköpingsbo med bred dialekt, som låter som om batterierna håller på att ta slut, och som försöker prata JÄTTETYDLIGT och PEDAGOGISKT, så får ni en idé om hur det låter), och jag arbetade med frågorna parallellt för att ha en chans att kunna beta av dem i en rimlig takt. Varför? Jo, för att det var bokstavligen 17 stycken A4-sidor med frågor enbart till den här föreläsningen. Och kompendiet som hör till, som han tycker vi ska skriva ut hemma, var på 63 sidor för dagens föreläsning. Sextiotre! Och för morgondagen är det ett kompendium på 66 sidor. Och morgondagens frågeformulär, you ask? 19 A4-sidor. Nitton.

Det blev korv med bröd till middag i dag, det var vad jag hade ork till efter den där föreläsningen och alla frågor. Jag anar att morgondagen blir likadan. Då ska jag dessutom en sväng till en annan närliggande stad, för att få Covid-testat 16-åringen, så vi får väl se hur jag ska få ihop allting tidsmässigt. Risk finnes att det blir korv med bröd i morgon med, eller kanske fryslådor. 😛

Jag har knappt hunnit sticka en endaste liten maska i dag. Men jag fick i alla fall gjort färdigt tummen på vanten jag höll på med, och jag har lagt upp till vante nr 2, och påbörjat mudden på den.

Vante nr 2 är i alla fall påbörjad. 🙂

Så mycket mer än det hann jag inte med i dag. Men jag lyxade till det med att skaffa Disney+ i alla fall! 14-åringen och jag började titta på The Mandalorian, men blev ju väldigt besvikna när vi insåg att det bara fanns två avsnitt uppe och att de tydligen tänker släppa ett avsnitt varje fredag hädanefter. Men jaja, det finns ju en massa annat att titta på också. Nu kan jag exempelvis äntligen få se Frost II, som jag inte sett ännu. 🙂

The Mandalorean på Disney+

Gaaah, fastnade i en diskussion på Facebook, som faktiskt gjorde mig irriterad i slutänden. Det handlar om vänner till mig, vars 10 år gamla son försvann i skolan i dag, och det visade sig att det var gympaläraren som hade glömt ungen i skogen, och INGEN hade saknat honom förrän mamman började leta efter honom. Inte heller läraren på lektionen efter hade saknat ungen, trots att det inte fanns någon frånvaroanmälan på honom. Han borde ju ha frågat klasskamraterna om de hade sett ungen, kan jag tycka. Men nej, inte heller det. Så jag och flera andra ansåg att de skulle göra en anmälan till skolans huvudman och Skolinspektionen, samt Lärarnas ansvarsnämnd, och då var det flera (bara kvinnor, lustigt nog) som tyckte att vi överdrev och som tyckte det var fråga om “anmälningshysteri”, och som ansåg att man skulle nöja sig med att prata med rektor bara och att denne skulle få läraren att lova att aldrig göra om det. En gång är ingen gång, liksom. De förstår över huvud taget inte att detta är SKOLANS ansvar, och att allt som är skolans ansvar är rektors ansvar, och att rektor absolut ska stå till svars inför sina överordnade när man uppvisar så katastrofala brister på sin skola. Seriöst – de TAPPADE BORT ett barn i 3 timmar! Faktum är att de hade fortfarande inte saknat barnet i fråga vid den tidpunkten, det var inte förrän mamman slog larm som de blev varse att han saknades. Otroligt.

Jaja. Får försöka skaka av mig det hela nu och sova lite. Det har blivit lite väl många sena kvällar på sistone, och upp tidigt på morgnarna – måste försöka ändra på det. G’natt!

3 kommentarer

    1. Author

      Han hade ingen klocka och hade bara föresatt sig att lösa uppgiften på egen hand (orienteringen alltså), och visste inte ens om att lektionen hade slutat. Men han hade varit fruktansvärt less över den långa lektionen, om jag förstått det hela rätt. Så en lycka mitt i eländet i det, för han hade inte hunnit bli rädd själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *